Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vogler, Georg Josef - Vogt, Emilie Adelgunda - Wohlfahrt, Berndt Wilhelm - Voillemot, Charles - Volf, Jakob Wilhelm Nikolai
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hofkapellmästare och lärare vid den
nyinrättade "tonskolan". Med kurfurstliga
hofvet öfverflyttade V. några år senare
till München.
Det var härifrån V. företog sina
vidsträckta och berömda konstresor, under
hvilka han besökte Europas alla land
och orienten. I Sverige uppehöll han
sig ej mindre än 13 år, från 1786—99,
endast med några smärre afbrott, och
gaf i Stockholm otaliga orgelkonserter.
Efter sin återkomst till Tyskland
utnämndes V. till musiklärare vid
universitetet i Prag, men begaf sig redan 1803
till Wien, der hans prestationer genast
rönte det största erkännande. Han
erhöll äfven jemte Beethoven i uppdrag
att skrifva en opera och komponerade
då sin "Samori". Af V:s öfriga
operaverk må nämnas "Castor och Pollux",
"Gustaf Adolf" samt "Herman von Unna".
Efter någon tids vistelse i Wien drog Y.
åter ut på konstresor.
Äfven som kompositionslärare har V.
skapat sig ett namn och han räknade
bland sina elever de sedan så berömde
tonsättarne v. Weber, Meyerbeer och v.
Winter. Vogler afled 1814 i Darmstadt.
Vogt, Emilie Adelgunda, född
Herbst i Köpenhamn den 17 juli 1811.
Redan som barn sysselsatte hon sig med
att modellera; från 1837—40 arbetade
hon i H. E. Freunds atelier och har från
1838—1872 utstält en mängd plastiska
arbeten, så godt som uteslutande
djurfigurer. 1839 fick hon det Neuhausenska
premiet för en bronsgrupp af en ko med
sin kalf; senare väckte flera hästar och
hjortar i kroppstorlek uppmärksamhet
och 1843 — hon arbetade den tiden
under Thorwaldsen — blef hon medlem af
akademien. Några år senare ingick hon
i Neapel äktenskap med etatsrådet F.
S. Vogt.
Wohlfahrt, Berndt Wilhelm, målare,
född i Göteborg 1812, blef elev af
konstakademien och åtnjöt äfven handledning
af gravören Forssell. Han utförde och
utgaf i litografi åtskilliga porträtt af
sångare, skådespelare m. m. "Byströms
skulpturverk» samt ett häfte bilder af"
konstberiderskor, men var för öfrigt föga.
betydande som artist, I egenskap af
skriftställare gjorde han sig bekant
genomen-följd kåserier i Post- och Inrikes
tidningar samt åtskilliga andra uppsatser
röran-de konst, förteckningar å konstsamlingar o.
s. v. Han ordnade äfven åtskilliga
tillfälliga utställningar af taflor för
artisternas och litteratörernas pensionsförening.
W. afled i Stockholm den 1 april 1863.
Hans efterlemnade ganska goda samlings
af gravyrer och handteckningar såldes å.
auktion.
Voillemot, Charles, fransk målare
född 1822, elev af Drolling, har fått ett
namn genom sina porträtt och sina
allegoriserande motiv, utförda med en
synnerligen delikat kolorit. Han debuterade på
1849 års salong med en "Phoebe’’, har
sedan medverkat till de flesta salonger.
Volf, Jakob Wilhelm Nikolai,
dansk skådespelare, född den 23 dec.
1824 i Köpenhamn. Son af prof. N. G.
Wolf, kyrkoherde i Helliggeists
församling bestämdes han liksom hans bröder
egentligen för studievägen, men
emedan-han egde en sällsynt vacker sångröst,,
väcktes tidigt hans lust att vid
teatern-få denna utvecklad genom sångstudier.
Han antogs äfven som elev vid kgl.
teatern 1844, der han åtnjöt undervisning i
sång af teaterns dåvarande sånglärare
Rung och debuterade omsider 1848 som»
Josef i Méhuls opera. Han gjorde
mycken lycka och uppträdde äfven
senare-med framgång i flera operapartier,
deribland Max i "Friskytten", men då han
icke desto mindre blott uppnådde ett,
ringa gage, beslöt han att lemna kgL
teatern och tog 1852 engagement vid den
vid Kristianiäteatern dåvarande operan,
der han uppträdde första gången d. 4
okt. s. å. som Max i "Friskytten".
Emellertid gick operan snart sin upplösning
till mötes såsom institution och Wolf
blef nu närmast hänvisad till talscenen,
medan han dock allt framgent fortfor
att användas först som tehorist och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
