Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volf, Jakob Wilhelm Nikolai - Volf, Karen Lucie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sedan som barytonist i de sångstycken och
operor, teatern med egna krafter då och
då ännu upptog på sin repertoar. Som
sångare gjorde han Kristianiateatern
mycken nytta, men hans största
betydelse för densamma var dock som
skådespelare. Som sådan lade han
nämligen snart en stor allsidighet i dagen och
hans intelligens i förening med den smak
och omsorgsfullhet, som alltid gjorde sig
gällande i hans uppträdande, förskaffade
lionom under årens lopp en stor
repertoar, omfattande roller af högst olika slag.
Han spelade sålunda oftare med mycken
framgång tragiska partier, der hans yttre
medel, ett starkt, välklingande organ och
en präktig figur och hållning kommo
lionom väl till pass. Af sådana roller
kunna anföras Skule i"Kongsemnerne",
titelrollon i "Hertig Skule", "Othello",
’"Macbeth" samt Bothwell i "Maria Stuart
i Skotland"; längre fram på
karaktärskomediens område roller som Tartuffe,
Peter Teazle i ’’Sqvallerskolan" och i
det moderna intrigstycket Ministern i
’"Badet i Dieppe", Edgar i "Skikkelige
Folk»; dessutom roller som Ludvig XI
i "Gringoire", Kochester i "Jane Eyre",
Figaro i "Figaros bröllop", titelrollen i
"Mercadet", Petruccio i "Så tuktas en
argbigga" och slutligen bland hans
sångpartier Masaniello i "Den stumma",
titelrollen i "Fra Diavolo", Tonio i
"Regementets dotter", Peter i "Capricciosa",
•Grönholdt i "Mester og Lærling",
löjtnant v. Buddinge i "Gjenboerne* förutom
en hel del roller i de af den tidens smak
«å mycket omtyckta vådevillerna. W.
arbetade under sin konstnärsbana städse
med allvar och flit på utvecklingen af
«in ursprungliga begåfning. Han
uppnådde en framstående plats bland
Kristianiateaterns personal, liksom han
äfven var mycket uppbaren af publiken
och då han 1874 var tvungen att draga
^ig tillbaka från scenen på grund af
höftsjukdom, efterlemnade hans bortgången
allmän saknad. Han dog kort derefter
den 7 februari 1875. 1870 erhöll W.
Vasaorden af konung Karl XV.
Volf, Karen Lucie, norsk
skådespelerska, född Johannsen’i Bergen den 25
maj 1833, debuterade sjutton år gammal
den 10 november 1850 som Emmeline i
"Den förste Kjærlighed" på Bergens
samma år af Ole Bull upprättade norska -scen.
Hennes debut väckte icke synnerlig
uppmärksamhet, men det dröjde icke länge
förrän hennes begåfning trädde i dagen,
och den unga flickan med sin lekande
spiritualitet, sitt lifliga och friska lynne
och sin vackra sångröst blef snart den
bergenska publikens gunstling, hvars
talang ansågs obestridlig. Bland de
roller, i hvilka hon genast vann mycket
bifall kunna särskildt framhållas Emilie
i »Emilies Hjertebanken», Trine Rar i
"Aprilnarrarne", Josef i "Pariserpojken"
och Margrethe i "Abekatten"; liksom hon
äfven på Bergens teater utförde
titelrollen i "Gabrielle de Belle-Isle". Hon
lemnade emellertid snart denna,
nämligen redan i början af 1853, hvilket år
hon erhöll engagement vid
Kristianiateatern, som då ännu var väsentligen dansk,
der hon debuterade den 17 april s. A.
som Lisbeth i "En söndag på Amager".
Äfven här gjorde hon strax afgjord lycka
och sedan hon 1854 gift sig med
skådespelaren Nikolai Wolf, har hon senare
oafbrutet tillhört Kristianiateaterns scen.
Ett lyckligt temperament i förening med
ungdom och en vacker apparition
förskaffade henne snart en stor repertoar i
de rollfack, som förnämligast fordra
täckhet, munterhet och koketteri och i
denna genre har hon firat stora
triumfer. Hon har spelat Susanne i "Figaros
bröllop", Rosa i "Rosa och Rosita",
Jeanne Schoppen i "En fru som kastar sig
ut genom fönstret", Richelieu i
"Richelieus första vapenbragd", Margaret i
"En Evadotter", Katarina i "Så tuktas
en argbigga" och af roller, hvari det
känslofulla elementet är mer eller
mindre medverkande bl. a. Jane Eyre i
"Jane Eyre" och Fanchon i "Syrsan".
Af egentliga subrettroller kunna utom
hennes utmärkta holbergska Pernillor
nämnas Nicole i "Borgaren adelsman",
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
