Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Östberg, Carolina - Österlind, Allan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
operatrupp. Återkom till Stockholm i
februari 1883, der hon naturligtvis mottogs
med öppna armar af Nya teaterns
direktör. Sista gången hon uppträdt å denua
scen var i april 1885, i "Cornevilles
klockor". I "Fågel blå", der hon dock redan
instuderat ett af hufvudpartierna, kom
hon aldrig att uppträda i följd af
sjukdomsfall.
Ännu var operascenen stängd för fru
Östberg, som hon numera kallade sig.
Hon styrde nu kosan till Norge, der hon
i aug. och sept. 1885 uppträdde i
"Boc-caccio", Tiggarstudenten" och
"Cornevil-les klockor". I oktober s. å. sjöng fru
Ö. på Södra teatern som furstinnan Anna
i den nya operetten "Kossackflickan" och
följande månad som Gabrielle i "Hundra
jungfrur". Bedan i medlet af dec. månad
lemnade fru Ö. sistnämda scen och for till
Göteborg, der hon i januari 1886 gasterade
i "Bosenkind", återvände derpå till Södra
teatern, men medverkade blott vid tre
representationer i "Hundra jungfrur".
För sistnämda teaters små lokala
förhållanden lämpade, sig emellertid icke
för Ö:s mäktiga stämma och briljanta
sångsätt, och från alla håll hördes det
ropet att kongl, teatern måtte ju förr
dess hellre profitera af fru Ö:s talang.
Då inträffade en händelse som återgaf
den svenska operans vänner hoppet. Ett
par soiréer skulle gifvas på Stora teatern
till förmån för Dramatiska och
Musikaliska artisternas pensionskassa, då för
öfrigt Fredrik Deland *som Konjander skulle
taga afsked af publiken. Ödmann, som
skulle medverka vid den första soiréen,
blef sjuk. Operascenens dåvarande
primadonna vägrade att i hans ställe lemna sitt
biträde. Fru Ö. åtog sig att fylla
numret. Den 17 april 1886 stod fru Östberg
åter på vår operascen. Sällan har den
herrliga stämman klingat vid en bättre
disposition. En andlös tystnad rådde i
salongen, tills efter styckets slut — det
var en aria af Gounod —ett
genomträngande jubel i förening med lagerkransar
och buketter i mängd egnades den
värderade artisten. Det var en snart sagdt
ändlös ovation som åter upphöjde fru Ö.
till hennes rätta rangplats som scenisk
konstnärinna. Att nu dröja längre med
att fästa denna talang vid operascenen var
en omöjlighet. I oktober 1886 gjorde fru
Ö. sin entrée på den k. lyriska scenen i sin
debutrol — Agatha i "Friskytten". Det
visade sig genast att hon var fullkomligt
frigjord från de manér, hvilka äro så svåra
att få bort för dem som under flere år
egnat sina krafter åt operettfacket. En
sådan sång hade man knapt hört påvar
opera sedan fru Michaelis dagar.
Salongens förtjusning låter sig knappt
beskrifvas — publiken hade fått sin vilja fram.
Hennes andra gästuppträdande egde rum
som Elvira i "Don Juan", hvarpå hon, d.
18 dec. på Webers hundraårsjubileum,sjöng
Bezia i "Oberon", hvilket blef en glänsande
triumf som ytterligare befäste fru Ö:s plats
vid operascenen. Först på hösten 1887
erhöll hon några nya operauppgifter,
nemligen Nattens drottning iy Troll flöjten" och
Elvira i "Ernani", med hvilka hon
likaledes skördade ett entusiastiskt bifall. Fru
Ö:s stämma är en fyllig, frisk och klangrik
sopran af ett ovanligt omfång.
Sångsättet är frigjordt från alla manér. Bösten
strömmar fritt och obehindradt fram, och
icke ett ord af texten undgår åhörarne.
Jemte denna ytterst vårdade artikulation
utmärker sig fru Ö:s sant musikaliska
föredrag för en dramatisk pointering och
en värma i föredraget som äro ganska
sällsynta för en nordisk sångerska. Fru
0:s hela sceniska uppträdande präglas för
öfrigt af samma omedelbara friskhet som
karakteriserar hennes sång.
Österlind, Allan, svensk målare, är
en af vår yngre pariserskolas mest
för-franskade medlemmar. Född 1853 slog
han sig efter helt kort tids studier vid
konstakademien ned i Paris. Han
utbildade sig der till skulptör men slog
sedan om och egnade sig ensamt åt
målning, mest i aqvarell. Hans hittils
synliga oljemålningar, raskt skizzerade men
aldrig genomarbetade, ha ej väckt bifall,
men flera af hans aqvareller och
pasteller visa grundligheten af hans studier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
