- Project Runeberg -  Från kunskapens träd /
10

(1897) [MARC] Author: Edvard Evers
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tro och forskning - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

10
om de hade känt henne, så hade de icke korsfäst härlighetens Herre,
utan, såsom det är skrifvet: "Hvad intet öga har sett och intet öra
hört och hvad i ingen människas hjärta har uppstigit, hvad Gud har
beredt åt dem som älska honom". Men för oss har Gud uppenbarat
det genom sin Ande, ty Anden utransakar allt, jå, ock Guds
djupheter. Ty hvilken människa vet hvad i människan är, utom
människans ande, som är i henne? Så vet ock ingen hvad i Gud är, utom
•Guds Ande. Men vi hafva icke fått världens ande, utan den Ande,
som är af Gud, att vi må känna det som blifvit oss skänkt af Gud;
hvilket vi ock uttala, icke med ord, som mänsklig vishet lärer, utan
med ord, som Anden lärer, så att vi förbinda andeligt med andeligt.
Men en naturlig människa fattar icke det som tillhör Guds Ande, ty
det är henne en dårskap, och hon kan icke begripa det, emedan det
måste andeligen bedömas. Den andelige däremot bedömer allt, men
varder själf af ingen bedömd. Ty hvem har känt Herrens sinne, så
att han skulle kunna undervisa honom? Men vi hafva Kristi sinne.
l Kor. 1: 18—31, 2: 1-16.
2.
Det gudomliga ljuset.
Så igenkände jag maningen att återvända till mig själf och vid
dm ledning gick jag in i mitt innersta, och detta förmådde jag,
emedan du blef min hjelpare. Jag gick där in och såg med min själs
öga, tvärsigenom min själs mörker, det oföränderliga ljuset — icke
det vanliga ljuset, som är synligt för allt kött, icke heller ett ljus
af liknande slag, blott större i omfång, såsom om detta jordiska ljus
blefve allt klarare och klarare och fylde hela världsalltet med sin
storhet. Icke sådant var detta ljus utan helt annorlunda, vida skildt
från dylika ting. Och icke sväfvade det öfver min ande såsom olja
öfver vatten eller som himmelen öfver jorden; utan det var ofvanför
mig, emedan det hade skapat mig, och jag nedanför, emedan jag af
det var skapad. Den som känner sanningen, känner ljuset, och den
-som det känner, känner evigheten. Kärleken känner det. O, du eviga
sanning och sannskyldiga kärlek och kärleksfulla evighet! Du är min
•Gud, till dig suckar jag dag och natt, Och så snart jag kände dig,
har du upptagit mig till dig, så att jag må se, att det, som jag ser,
verkligen existerar, och att jag endast ännu icke är fullt mäktig att
se det. Med din bländande strålglans har du träffat mitt svaga öga,
så att jag bäfvade af kärlek och rysning, och jag fann, att jag
fjärran från dig var i främmande land, och det var som om jag hört din
stämma ur höjden: "Jag är de starkes spis, väx och du skall smaka

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 23:18:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/evers/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free