Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tro och forskning - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
jorden uppnå sin fullbordan. Hon har gått till råds med världens
vise, hon har sport dem, som i sin inbillning uppnått kunskapernas
fält och genomforskat naturens hemligheter; men de hafva så ofta
gäckat henne med prunkande löften, som de ej kunna hålla, de hafva
väckt hennes tvifvel, men ej tillfredsställt hennes hopp, de hafva
motsagt hvarandra och sig själfva, och efter omvexlande strider,
gissningar och maktspråk, hvad blef deras uppriktiga bekännelse om
mä.nniskolifvet och människolotten annan än denna: här är endast
sorg, fruktan, väntan, och på sistone döden?
J. O Wallin, Predikn.
Hungern efter det eviga.
Med någonting mindre än detta kan människoanden icke vara
belåten. Så länge det eviga icke är vunnet, så länge rör sig i
själens djup någonting, som liknar en * svidande hunger. Detta visar sig
kanske allra bäst där, hvarest de jordiska förhållandena äro sådana,
att de, som man säger, icke lemna något öfrigt att önska. Den, som
är mycket fattig, så att han icke eger födan för dagen och icke heller
•eger skydd mot vinterns köld, han tänker väl helst på detta, som
han saknar, och menar kanske, att om han blott hade detta, så skulle
allt vara godt. Den, som dag efter dag, vecka efter vecka, och
kanske år efter år. vrider sig på plågans läger, han drömmer gärna om
’helsans dagar och säger: vore jag blott frisk! Han menar: vore jag
blott frisk, så vore min sorg försvunnen, då vore jag lycklig. Äro väl
alla friska och mätta äfven lyckliga? Huru mycket jubel skulle jag icke
då höra, om alla dessa människor för mig uppläte sina hem och sina
hjärtan? Gossen tänker, när de äldre plåga honom med den ständiga
påminnelsen, att han ännu är ett barn, och att han därför både i
höflighetens och i klokhetens och i den gudomliga ordningens namn
skall gifva vika för de äldre, lyda och hedra dem: "vänta, jag blir
väl ock man en gång". Han menar, att då skall han råda sig själf
•och känna sig fri, och det skall då helt visst bli den lyckligaste bland
dagar. Liksom alla dessa, som råda sig själfva, skulle vara fylda af
lycksaliga känslor! Det skulle då finnas åtminstone en lycksalig i
to värj e familj, och tronen skulle då i verkligheten blifva, hvad ett
underligt språkbruk gjort honom till: en väg att blifva "högtsalig." Är det
så, hvad betyda då dessa drömmande, vemodiga tankar, som ibland
uppstiga ur mitt hjärta med hägringar från min barndoms
solskensdagar, och som h viska: det var ändå min skönaste tid? Somliga
drifvas af ärelystnadens ande. Att komina öfver andra, att prisas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
