Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tro och forskning - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
som drifver människoanden ut ur jordelifvets vimmel fram på denna
brygga, det är den svidande förnimmelsen af hunger efter det, som
evigt är, en förnimmelse, som väl kan döfvas men aldrig dö.
Hvarför hungrar människoanden efter det eviga? Emedan han
är danad att vara Guds beläte, och Gud är hans urbild. Till sin
urbild längtar allt skapadt. Men Gud är den evige, och allt evigt har
i honom sitt enda fäste, såsom skriften uttrycker detta med det, att
Gud allena hafver odödlighet, hvilket väl icke vill säga, att Gud är
den ende odödlige, men han är den ende, som äger evighet och
odödlighet genom sig själf, så att andra varelser äga den gåfvan endast
genom förbindelsen med honom. Människoandens oafvisliga dragning
till sin urbild är därför en dragning till det eviga, då den är en
dragning till Gud, och hungern och törsten efter det eviga är längtan till
Gud. Min själ törstar — sjunger Psalmisten — efter Gud, efter
den lefvande Gud, när skall jag därtill komma, att jag måtte få se
Guds ansikte?
Wikner, Predikn.
10.
Kunskap utan ödmjukhet.
Ty det är icke så mycket hvad vi veta, som icke mera den
anda, i hvilken vi veta det, som gör skillnaden mellan världslig
och andlig kunskap. "Om någon tycker sig veta något, så är hans
kunskap ännu icke sådan den bör vara." — Sådan den bör vara; det
lilla ordet sådan är hufvudpunkten i meningen, ty det är icke hvadT
utan huru vi veta något, som betecknar den sanna kunskapen.
Den störste bland moderna vetenskapsmän och den störste bland
moderna historieskrifvare — Humboldt och Niebuhr — voro båda
synnerligen ödmjuka människor. Så skall du också finna, att verklig
förmåga hos arbetaren vanligen är förenad med stor ödmjukhet.
Hvaremot de personer, som du skulle vilja utpeka såsom uppblåsta
af sin kunskap, äro sådana som hafva några få inskränkt religiösa
begrepp och drifva några få ytliga lärosatser. Det finnes därföre två
sätt att veta något. Det ena är hans, som älskar att räkna ut, huru
långt han är före andra; det andra sättet är hans, som insett
kunskapens oändliga rikedom och känner huru litet han själf vet, och i
huru djupt mörker de lefva, som veta ännu mindre än han; som
säger, icke såsom ett slagord utan i verklig, icke hycklad
uppriktighet: "Jag vet intet och går i min graf". Den kunskapen
uppblåser icke.
F. W. Robertson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
