- Project Runeberg -  Från kunskapens träd /
23

(1897) [MARC] Author: Edvard Evers
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tro och forskning - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

23
Bet är därför med blommor hon pryds som en brud,
med symboler af all tings förnyelses tid;
det är därför hon profvar om våren den skrud
hon skall bära, när släktet har vunnit sin strid.
Det är frihetens hägrande paradishopp,
som sin skimrande färgprakt i skyarne strör
och i blomman ger safter åt svällande knopp
och ger rosor på kinden åt gossar och mor.
Ty i människans ande ha tingen sin lag:
när med renare ögon hon skapelsen ser,
skall ur renare eter en klarare dag
genom blånande rymderna sänka sig ner,
och när skalderna strängarne skönare slå,
skall en rikare prakt öfver jorden ses spridd,
och ju högre de spanande tankarne nå,
se, dess djärf vare spänner sig himmelens vidd.
V. Rydberg: Drömlif.
Lidande kan vara oundvikligt, men ingen är berättigad att i
svårmod gifva allt förloradt. Detta göra dock så många. De tala
om en kommande bättre värld och betänka icke, att det är deras eget
sätt att se allting i svart, som fördystrar deras tillvaro.
Sir Artur Helps har ganska riktigt anmärkt: Hvad för slag!
Misströsta då det finns så mycket att utforska. Vet du hvad som
förlänar liljan hennes sköna form, violen hennes djupblå färg, rosen
hennes doft? Har du en aning om beståndsdelarne i huggormens
gift och kan du härma dufvans flygt, där hon sväfvar öfver ditt
hufvud? Hvad tänker du på? Misströsta? När jord, luft och vatten
ännu äro hemligheter för dig: när du blott behöfver sträcka ut
handen för att beröra ting, öfver hvilka du ännu icke äger något
herravälde? Och dock uppfordrar dig vår moder naturen oaflåtligt att
spraka med -henne, att förstå henne, att underkufva henne och att
mottaga hennes välsignelser. Gå, människa, lär, arbeta, vet något
och låt mig icke mera höra talas om din dumma misströstan.
Sir John Lubbock.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 23:18:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/evers/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free