Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tro och forskning - A) Plikten att tro - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
tänker för det mesta (och allt oftare, ju äldre jag blir), men icke
alltid, att beteckningen agnostiker skulle vara den riktiga för mitt
sinnestillstånd."
V. Polemik.
A, Plikten att tro.
1.
Bort med allt detta! Låtom det fara såsom tomt och
fåfäng-ligt. Låtom oss egna all vår tid åt sanningens sökande allena. Uselt
är detta lif; dödsstunden oviss. Om den kommer hastigt uppå, huru
skola vi då gå bort härifrån, och hvar skola vi då lära, hvad vi här
försummat? Skola vi då icke dessmera plikta för vår försumlighet?
Men orn döden skulle själf afskära och sluta, jämte all vår känsla,
äfven alla våra omsorger? Nå väl, då bör äfven detta vara föremål
för vårt sökande. — Men Gud förbjude att så skulle vara. Det är
icke utan afsikt och ändamål, som den kristna trons anseende har
uppnått en sådan höjd och blifvit utbredd öfver hela jorden. Aldrig
skulle sådana och så stora ting blifvit af Gud för oss gjorda, om
med kroppens död äfven själens lif toge en ända. Hvarföre dröja vi
då att lämna hoppet för detta lifvet och att helt och hållet ägna oss
åt bemödandet att söka Gud och det evinnerliga lifvet?
Augustini Bekännelse: Öfv. af A. Källström.
2.
En hvar människa har af naturen begär efter vetande; men
vetande utan gudsfruktan — hvartill gagnar det? (l Kor. 8, 1—3).
Bättre är i sanning en ödmjuk bonde, som fruktar Gud, än en
högfärdig vetenskapsman, som studerar stjärnornas lopp, men icke gifver
akt på sitt eget hjärta.
Den, som rätt känner sig själf, håller sig hårdt till ödmjukheten
och förnöjer sig icke åt människors pris. Kände jag alla ting som
i världen äro och hade icke kärleken, hvad hulpe det mig inför Gud,
som skall döma mig efter mina gärningar? (l Kor. 13, 2; 2 Kor. 5,10).
Gif din själ rö för den omättliga åtrån efter vetande, ty genom
den varder hon dragen utåt och insnärjes i mycket svek. De, som
mycket veta, vilja gärna synas och kallas för visa. Men det gifves
många ting, som det båtar själen föga eller intet att veta, och
dar-ligen" handlar den, som vänder sig till allt annat utom till det som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
