Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tro och forskning - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39
Men däremot att drifva astronomiens studium ända därhän, att man
lärde känna äfven de himlakroppar, som icke hafva samma omlopp
som de öfriga, nämligen planeterna och de oregelbundet uppträdande
stjärnorna, och att nöta ut sig med att utforska deras afstånd från
jorden och deras banor och grundorsaker, detta afrådde han bestämdt,
ty han sade sig icke heller häri finna något gagn. Dock var han
äfven på detta område icke utan kunskaper, men han förklarade, att
äfven dessa studier vore tillräckliga att upptaga ett helt människolif
och hindrade många andra nyttiga sysselsättningar. Öfverhufvud
afrådde han från att slå sig på grubbel öfver de himmelska tingen
och huru gudomen åstadkommer hvart och ett af dem; ty hvarken
ansåg han, att det vore möjligt för människorna att utforska dessa
ting, ej heller trodde han, att den behagade gudarne, som sökte
utforska hvad de ej velat uppenbara. Det vore äfven fara vardt, att
den sorn brydde sin hjärna med dylika saker blefve förryckt, såsom
det gått med Anaxagoras, hvilken blifvit mäkta högmodig, emedan
han trodde sig kunna förklara gudarnes inrättningar. Då han
nämligen påstod, att elden och solen vore ett och samma, insåg han icke,
att människor utan svårighet kunna se i elden, men däremot icke
kunna se mot solen, och att de få mörkare hudfärg, då de bestrålas
af solen, men icke så af elden. Icke heller insåg han, att af allt,
som jorden alstrar, ingenting kan riktigt utveckla sig utan solens
strålar, men att däremot alla växter förstöras, då de upphettas af
elden. Och då han påstod, att solen var en glödande sten, förbisåg
han äfven det, att en sten när den ligger i elden, hvarken lyser
eller kan länge stå emot dess kraft, hvaremot solen alltjämt förblifver
det mest lysande af alla föremål
Xenophons Memorabilia, Öfv. af Ljtmgdahl.
2.
Äfven vetenskapen har sin grund i tron.
Utan att närmare inlåta oss på denna vidlyftiga strid, vilja vi
här endast erinra därom, att det är en stor illusion att mena, att
något slags mänskligt vetande finnes utan tro. Mot hvarje vetande
svarar en tro, och mot hvarje tro svarar ett vetande. Den som vill
tro på Gud och på hans uppenbarelse, han måste tro på världen, på
förnuftet, på naturen, och utvecklar från denna förutsättning sitt
vetande; då däremot den, som tror på Gud och på Hans uppenbarelse,
utvecklar ett mot denna tro svarande vetande. Man missförstår den
så mycket omhandlade motsatsen emellan tron och vetandet, om
man uppfattar den såsom en enkel motsats, som om tron stode på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
