Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Under och Lag - III. Naturföreteelsernas lagbundenhet - A) Den grekiska filosofiens kosmologi - a) Den för-Sokratiska skolan - α) Jonierna - 3. Anaximenes - 4. Heraklit - 5. Empedokles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som bäres af luften, stjärnorna äro eld, som sammantryckts af luft.
Allt är luft Joh. SM. Eclog. L
4.
Heraklit.
"Allt flyter, intet äger bestånd/
»Allt varder af ett och ett af allt."
"Denna värld, den ende för alla, har ingen af gudar eller
människor gjort, utan hon var alltid och är och skall vara, en evigt
lefvande eld."
"Människans själ är ett utflöde af den gudomliga elden och kan
ej lefva utan att stå i beröring med denna lifvets källa. Ju renare
elden är i människan, desto fullkomligare är själen."
Cit. efter Wagner och /Schwegler: Fil. Hist,
5.
Empedokles.
"Det gifves intet som varder och intet som förgår utan endast
blandning och sönderdelning af det blandade, men detta kalla
människorna "varda."
E. antog såsom orsaken till allt lif icke en, utan tvenne
rörelsekrafter, lika eviga som elementen, och kallar den ena kärlek, den
andra hat, samt låter dem turvis hafva öfverhand.
Ursprungligen voro de fyra elementen osöndrade och bildade en
sfär. I denna härskade kärleken, det var ett tillstånd af hvila och
harmoni, allt var ett. I tidernas längd inträngde striden från
periferien och sprängde sfären. Därmed gick enheten öfver i mångfald,
perioden af motsatser, förändring och blandning begynte, denna
världen uppstod, i hvilken kärlek och strid kämpa med hvarandra.
Kärleken enar de af striden spridda elementen till nya förbindelser, som
uppkomma och upphöra.
Empedokles söker också förklara den mänskliga förnimmelsens
uppkomst och natur. Förnimmelsen beror däraf att det gifves ett
sammanhang mellan världens och människans stoffpartiklar, i det
stoffpartiklarne lösgöra sig från tingen och sammanträffa med
likartade sådana i människans sinnesorgan. Lika förnimmes af lika.
rMed jord se vi jorden, med vatten vattnet, med eter etern, med eld
elden, med kärlek kärleken, med strid striden.
Teophrastus, Schwegler, Wagner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
