Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Under och Lag - III. Naturföreteelsernas lagbundenhet - A) Den grekiska filosofiens kosmologi - b) Platon-Aristoteles - 5. Aristoteles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
81
Om rörelseorsaken.
Materia och form äro eviga, de enskilta väsendena förgängliga.
Men fast dessa äro förgängliga, är likväl den process, som af form
och materia bildar väsen, evigt fortgående. Liksom form och
materia, så är äfven denna rörelse utan början och slut, i henne har
hvarje enskilt väsen sin andel, alltid och öfverallt är rörelse, är lif
i världen. Hvarifrån är då rörelsen? Närmast och väsentligen däraf
att icke blott matenen utan lika mycket formen är såsom skapande
form i världen; materien kan icke sätta något i rörelse, hon är
passiv, rörlig, men icke rörelsegifvande, hon är vardandets möjlighet,
men icke dess kraft. Rörelse kan blott uppstå genom något, som
sätter i rörelse; men att sätta i rörelse, det kan blott något sorn
själf har full verklighet eller aktualitet, en energi.
c.
Världsbyggnaden.
Universum (KOO/MOS) är oförgängligt, emedan dess principer, form
och materia, äro oförgängliga. Det är utan begynnelse i tiden, ty
hvad som ej är underkastadt förgängelse kan ej heller hafva
uppkommit. Uppkomst och förgängelse, som betinga och förutsätta
hvarandra, råda visserligen inom den jordiska sfären af världsbyggnaden;
rnen äfven här är det ej släktena, utan endast individerna, som
uppkomma och förgås. Människosläktet har därför också alltid funnits,
om det än tid efter annan genom förödande naturtilldragelser blifvit
dels utplånadt från vissa delar af jorden, dels kastadt tillbaka till det
råa naturtillståndet.
Det eviga världsalltet tänker sig Aristoteles såsom ett
fullkomligt klot, hvilket, betraktadt såsom helt, är hvilande, medan däremot
dess delar äro i rörelse. Detta världsklot antager han vidare vara
deladt i tvänne olikstora hälfter, den jordiska och den himmelska,
eller världen under och öfver månen. Den förra eller den
subluna-riska regionen, som är centrum närmast, omfattar de fyra genom
sina kvaliteter och sin rörelse hvarandra motsatta elementen,
nämligen jorden, det kalla och torra, vattnet, det kalla och fuktiga, luften,
det varma och fuktiga, samt elden eller rättare värmeämnet, det
varma och torra. Dessa element förekomma dock aldrig i sin renhet
och oblandade, utan öfvergå i hvarandra, hvarvid öfvergången mellan
de två, som äro skarpare åtskilda och mera aflägsna från hvarandra,
förmedlas af de mellan dem stående. I denna region är den rätliniga
rörelsen antingen inåt mot medelpunkten eller utåt mot omkret-
Från Kunskapens Träd. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
