Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Under och Lag - III. Naturföreteelsernas lagbundenhet - B) Judisk och kristlig spekulation - 2 - 3. Plotinus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
• 89
omedelbar beröring med den orena matenen, kunde hans verksamhet
i världen icke annorlunda förenas med hans oändliga upphöjdhet
öf-ver världen än genom mellan väsen, till hvilka således äfven Fila
tager sin tillflykt. Dessa mellan väsen kallar han krafter (avW // e is)
och beskrifver dem än såsom Guds egenskaper, såsom hans tankar
eller idéer, än mera personligt såsom hans tjänande änglar och
nämner dem själar eller dämoner. Den sammanfattande enheten för alla
dessa krafter eller änglar är Logos, den gudomliga visheten, som är
hos Gud såsom hans tanke. Genom honom i främsta rummet
förmedlas Guds förhållande till världen, genom honom har han skapat
allt, styr och uppehåller allt. Han är icke af evighet, men han är
Guds förstfödde son, den andre guden (fovTspog #£0£). Han är
världens medlare och på samma gång dess inneboende, allt verkande
kraft, han är den själ, som ikläder sig världens kropp som en
klädnad. Han är världens urbild och särskildt äfven människans, med
hvilkens ande han enligt Filo är så nära besläktad, att han kan
kallas den ursprungliga, efter Guds beläte skapade människan (o xaj"
61HOVCC äv&QWTlQS), ^r.. 7T7 TJ. ,
" Wagner, Ini. Hist.
3.
Plotinus.
I det världssjälen träder i förhållande till "det under henne
varande", materien, belyser och gifver gestalt och form åt denna,
alstrar hon, icke genom en akt af fritt viljande, utan med
nödvändighet den kroppsliga världen, och då villkoren för denna världs tillvara
tänkas vara för handen oberoende af all tid, så måste hon antagas
vara utan begynnelse och ända.
Såsom kroppslig och underkastad oaflåtlig förändring år denna
värld enl. Plotinus visserligen blott en skugga af den öfversinliga,
men då det dock är själen, som danar henne genom sina i henne
inneboende och verkande krafter, så är hon dock ett efter tal och
begrepp ordnadt helt och i sitt slag skön och fullkomlig.
Plotini föreställningar om det fysiska universum, om
himlakropparne och däraonerna öfverensstämma med samtidiga gängse
föreställningar och sakna vetenskaplig betydelse. Före sin jordiska tillvara
hade människans själ sitt hem i den öfversinliga världen. Upphöjd
öfver all tidens växling, utan erinring och reflexion och utan
medvetande om sig själf, lefde hon där i oförmedladt och saligt skådande
af vovg och det gudomliga urväsendet. Själens nedstigande i en kropp
betraktas dels såsom en naturnödvändighet, i det hon i följd af sin
dubbelnatur magiskt och oemotståndligt drogs nedåt och förenades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
