Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Under och Lag - III. Naturföreteelsernas lagbundenhet - B) Judisk och kristlig spekulation - 3. Plotinus - 4. Gnostisk-Manikeisk kosmologi - 5. Origenes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
med en henne motsvarande kropp, dels såsom af ingen annan än
henne själf förvållad och därför som en akt af frihet och ett fall.
Wagner, FU. Hist.
4.
Gnostisk-Manikeisk kosmologi.
Såsom världens skapare nämnes i den gnostiska litteraturen
demiurgen, ett mellanväsen mellan gudomen och skapelsen, en lägre
äon, som frambringat och behärskar den lägre telluriska skapelsen.
I den vesterländska egyptisk-grekiska gnosticismen synes öfvergången
från gudomligt vara och lif till världsdaning och världsutveckling
väsentligen försiggå såsom emanation eller frambringandet af en serie
utflöden (äoner) från ljusvärlden (pleroma), hvilka blifva allt svagare
och mindre gudomliga ju längre de skiljas från ljuskällan. Den lägsta
af dessa äoner, demiurgen, bildar och ordnar materien, hvilken man
då tänkte sig antingen som ett formlöst icke-vara eller som
ljusvärldens tomma omhölje. Enligt den österländska gnosticismen är
världen väsentligen en produkt af kampen mellan Ijusväiidens äoner och
dämonvärlden, hvarvid matenen utgör det af Satan skapade,
besjälade och behärskade slagfältet, alltså icke ett skenväsen (icke-vara),
utan den onda principens positivt onda potens och utflöde.
Dessa grundtankar variera sedan på mångfaldigt sätt i de många
gnostiska systemen.
5.
Origenes.
Gent emot den gnostiska åsikten, som skilde mellan den
högste guden och världsskaparen samt läran om en evig materia,
försvarade kyrkolärarne den bibliska läran om världens skapelse af Gud,
den allsmäktige Fadren, samt förkastade läran orn materiens evighet.
Men de Alexandrinska teologerna kunde dock icke förlika sig med
den empiriska föreställningen om världens skapelse som en akt i
tiden, hvarföre Origenes, om han äfven icke lärer en evig materia,
dock lärer en evig skapelse af otaliga ideala världar, förnämligast af
den orsak, att han icke kunde tänka sig Gud overksam. "Ty Gud
begynte icke att verka först när han skapade denna synliga världen,
utan vi tro också, att innan denna världen var hafva andra världar
funnits, liksom efter dennas undergång en annan skall uppstå."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
