Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Under och Lag - III. Naturföreteelsernas lagbundenhet - B) Judisk och kristlig spekulation - 6. Augustinus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
91
6.
Augustinus.
Orn någons rastlösa inbillning genomströfva!’ de tider, som
ligga bakom honom, och då faller i förundran däröfver, att Du,
allsmäktige, allskapande, allt uppehållande Gud, att Du, himmelens och
jordens skapare, förrän Du frambringade detta Ditt så stora, ofantliga
verk, i overksamhet därmed dröjde under oräkneliga seklers tiderymd,
så må han vakna upp ur dessa drömmar och gifva akt därpå, att
han förundrar sig öfver något, som saknar all verklighet. Ty
hvarifrån kunde väl oräkneliga seklers tiderymd gå ut och gå förbi, utan
att Du själf hade skapat den, enär Du allena är alla seklers upphof
och Skapare? Eller hvilka tider skulle väl någonsin hafva funnits,
som icke af Dig voro skapade? Eller huru skulle de hafva gått förbi,
orn de aldrig funnits? Följaktligen, då Du själf är alla tiders
skapare, så, om någon tid har varit, innan Du gjorde himmel och jord,
hvarföre säger man då, att Du dessförinnan i overksamhet dröjde att
något skapa? Ty Du hade ju då före himmel och jord skapat själfva
denna tid, emedan tider icke kunde gä förbi, innan Du hade gjort
dem. Om åter före himmel och jord ingen tid ännu fanns, hvarföre
frågar man, hvad Du då gjorde? Ty det fanns ju icke ett då, där
tid icke fanns. Det är ock icke genom tid, som Du går före tiderna,
ty vore det så, så skulle Du icke gå före alla tider. Men Du går
före allt det förflutna genom högheten af Din alltid närvarande
evighet. Du står ock ofvan allt det tillkommande, (så att det icke går
Dig förbi och lämnar Dig bakom sig), ithy att det är ett
tillkommande, och sedan det kommit, skall det vara ett förflutet; men Du
blifver såsom Du är ocli Dina år taga ingen ända. Dina år, de
hvarken gå eller komma, men våra år, de både gå och komma, för
att de alla må komma. Alla Dina år äro ett orörligt nu, emedan
de äro stående och icke gående, som af andra kommande utträngas,
emedan de icke förflyta; men våra år åter, de skola först alla vara,
och alla skola de sedan icke vara. Dina år äro en enda dag, men
din dag är icke en dag efter en annan eller före en annan, utan evigt
den dag, som i dag är, emedan Ditt "i dag" hvarken viker undan
för ett "i morgon", eller träder efter ett "i går". Ditt *i dag11 är
evighet. Sålunda har Du födt Honom, som med Dig är lika evig,
och till Honom sagt: "I dag hafver jag födt Dig". Alla tider har
Du gjort, hvadan Du ock är före all tid, och hvadan det icke kunnat
finnas en tid, orn hvilken det ens kan tänkas, att tid då icke var.
Augustini Bekännelser, II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
