Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Under och Lag - III. Naturföreteelsernas lagbundenhet - C) Kosmologien enligt nyare tidens filosofi och naturvetenskap - a) Spekulativ-panteistisk uppfattning - 3. Immanuel Kant - 4. Schelling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
97
hög temperatur befann sig i gas- eller luftformigt tillstånd af yttersta
tunnhet. De millioner världskroppar, som nu äro fördelade på de
olika solsystemen, existerade då ännu icke. De uppstodo först i följd
af en allmän svängrörelse eller rotation, vid hvilken ett antal af
fastare masspartiklar förtätade sig mer än den öfriga gasformiga
massan och verkade på denna såsom ett attraktionscentrum. Så uppstod
en anhopning kaotisk urdimma eller vattengas i ett antal roterande
molnklot som mer och mer förtätades. Också vårt solsystem var
ett sådant ofantligt gasformigt luftklot, hvars småpartiklar svängde
omkring en gemensam medelpunkt, solkärnan. Molnklotet själf antog
genom sin rotationsrörelse, liksom alla öfriga, formen af en sfäroid
eller ett afplattadt klot.
Hwckd, NaturlicJie SchöpfungsgescMchte.
4.
Schelling.
Gud såsom ur grund. Då intet kan vara före och utom Gud,
så måste Gud hafva grunden till sin existens i sig själf. Denna
grund är naturen i Gud. Denna har icke förstånd och vilja, utan
endast begär därefter; han är en evig längtan att föda sig själf. I
det grunden så trånande rörer sig efter dunkla och ovissa lagar, lik
ett böljande haf, uppkommer gent emot denna rörelse en annan
reflexiv rörelse, en inre föreställning i Gud, genom hvilken han åskådar
sig i afbild. Denna föreställning är det eviga Ordet i Gud, hvilket
uppgår som ljus i grundens mörker, och lämnar förståndet till den
dunkla trånaden. Detta förstånd i förening med grunden blir fritt
skapande vilja. Dess uppgift och mål är ordnandet af naturen, den
hittills regellösa urgrunden, hvarigenom världsskapelsen uppstår.
Världsutvecklingen har två stadier: Födelsen af ljuset eller den
gradvisa utvecklingen af naturen ända till människan; samt andens
födelse eller utvecklingen af människan i historien.
Ursprungligen försökte grunden att skapa allt endast och
allenast ur sig själf; men dess produkter, som icke alstrats i samband
med förståndet, kunde icke bestå och återföllo i grunden; af denna
skapelse se vi spåren i fornvärldens utdöda djur- och växtformationer.
Men äfven sedermera ger grunden blott småningom efter för
förståndet, och hvarje sådant steg till ljuset betecknas genom en ny klass
af naturväsen.
Schwegler, Fil. Hist.
Från Kunskapens Träd. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
