Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Naturreligion och Polyteism - I. Allmänna betraktelser - 2. Religionen består icke i religionssystemer - 3. Gudsfruktan - 4. Gudomen skapad efter människans bild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
känsla af den oändlige och evige och af gemenskapen med honom.
Ty i sådana ögonblick uppenbarar sig ursprungligt och åskådligt det
sinne, som I föregifver! eder förakta!
Schleiermacher, Uber die Religion, I Eede.
3.
Gudsfruktan.
Denna heliga vördnad är, om I rätt kunnen förstå den, det
första elementet i religionen. Men fruktan är, tvärt emot eder
mening, icke blott icke själf religion, utan den förmår icke en gång
att förbereda eller leda till religion. Skall något prisas hos denna
fruktan, så måste det vara blott det, att hon tvingar människan in
i det världsliga samhället, till staten, för att där blifva fri från henne;
men människans fromhet börjar först, då hon afsagt den. Ty att
älska, anden i världen och gladt skåda hans verk, det är målet för
all religion, och fruktan finnes icke i kärleken.
Därsammastädes, II Bede,
4.
Gudomen skapad efter människans bild.
Människan ser i själfva verket i gudomen intet annat än en
människa och skall aldrig se något annat. Hon må förfina den
aldrig så mycket, upphöja dess makt och fullkomlighet än aldrig så
mycket, aldrig skall det lyckas henne att skapa däraf något annat
än en jättelik, öfver hvarje förhållande förstorad människa, som blir
så mycket vidunderligare ju flere sins emellan oförenliga egenskaper
hon sammanfört i och för dess bildande. Aldrig skall hon i Gud se
något annat än ett människoartadt väsen, hvars förhållanden hon så
länge öfverdrifver, till dess hon ändtligen däraf gör ett helt och hållet
obegripligt väsen. På detta sätt har man tillagt Gud förnuft, godhet,
rättvisa, kunskap, makt; uppenbarligen af ingen annan orsak än
emedan människan å sin sida äger förnuft, då hon genom det, hon
förnimmer hos några väsen af sitt slag kommer till begreppet orn vishet;
emedan hon hos några af desamma upptäcker böjelser som äro
gynsamma för henne; emedan hon uppskattar dem, som beflita sig om
rättvisa; emedan hon själf har insikter, som sträcka sig vidare än
hos många af hennes medmänniskor — med ett ord, emedan hon
upptäcker hos sig själf vissa egenskaper och modifikationer, som äro
beroende af hennes organisation. Hon utvidgar och förstorar nu på
det sorgfälligaste dessa från hennes egna natur hämtade egenskaper.
Anblicken af naturens företeelser, hvilka hon känner sig alltför van-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
