Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Naturreligion och Polyteism - I. Allmänna betraktelser - 13. Religionens ursprung enligt Darwin - 14. För vilden är allt utomordentligt Gud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
147
mindre, och jämlikhetskänslan ådagalägges i hvarje handling.
Professor Branbach går så långt, att han påstår, att en hund blickar
upp till sin herre som till en Gud.
Samma upphöjda själsegenskaper, hvilka först förmådde
människan att tro på osynliga andliga krafter, därefter på fetischism,
poly-teism och slutligen på monoteism, skulle ofelbart så länge som hennes
förståndsförmögenheter förblefvo på en låg utvecklingsgrad, drifva
henne till åtskilliga egendomliga villfarelser och vanor. Man ryser
vid själfva tanken på många af dessa: t. ex. offrandet af mänskliga
varelser till en blodälskande gud, oskyldiga personers pröfvande
genom oskuldsprof medelst gift och eld, trolleri o. s. v.; dock är det
nyttigt att då och då reflektera öfver dessa villfarelser, ty de visa
oss, hvilken oändlig tacksamhet vi äro skyldiga vårt förstånds
utveckling, vetenskapen och våra förökade kunskaper. Såsom sir J.
Lubbock riktigt har anmärkt, är det icke för mycket att säga, att
den rysliga förskräckelsen för ett okändt ondt hänger likt ett tjockt
moln öfver vildens lif och förbittrar alla hans nöjen. Dessa olyckliga
och indirekt af våra högsta egenskaper härledda följder kunna
jämföras med instinkternas tillfälliga samt då och då återkommande
misstag hos de lägre djuren.
Darwin, The D e* cent of Man.
14.
För vilden är allt utomordentligt Gud.
Likt ett djur fruktar vilden allt, som till gestalt och åthäfvor
är honom främmande. Där något sådant säreget finnes, där kan
man icke så noga veta, om icke andra oväntade egendomligheter
kunna träda i dagen. Han känner sig inför dessa egenskaper, hvilka
öfvergå hans dagliga erfarenhet, i viss mån vara i fara och beter sig
gent emot ägaren af desamma på ett sätt, som förråder hans
medvetande af faran. Som vi sagt, betraktar han såsom öfvernaturligt allt
hvad han icke kan förstå. Hans själsstämning åskådliggöres rätt
väl genom de båda af Thompson skildrade Krumerna, som, då man
tog dem ombord på ett fartyg, utropade: "Detta är säkerligen ett
oskapadt ting, som har kommit af sig själf och aldrig någonsin
gjorts af människohänder. Och denna förmenta öfvernaturlighet hos
det oförklarliga gäller lika mycket om ett märkvärdigt ting som en
märkvärdig människa. Då Tschippevåhs icke förstå något så säga de
genast: "Det är en ande", och vår sagesman Buchanan tillägger, "äfven
om en människa med ovanlig begåfning säges, att hon är en ande".
I många fall finna vi äfven, att de inföddes eqvivalent för Gud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
