Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Naturreligion och Polyteism - I. Allmänna betraktelser - 15. Ursprunglig monoteism - 16. Är monoteismen en ursprunglig religionsform?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
15.
Ursprunglig monoteism.
Endast den förklaring af en allmän företeelse kan vara riktig,
som framhåller det gemensamma i alla dess uppenbarelseformer eller
framdrager kärnan af dess oväsentliga bestämningar. Tillämpa vi
denna grundsats på religionen såsom en för hela människosläktet
gemensam företeelse, så komma vi till samma förklaring af
religionens ursprung, sommar oss för länge sedan gifven genom den kristna
åskådningen ochfdelvis genom de äldsta folkens urkunder. Den
allvise Skaparen "kunde jucke sätta människorna på jorden såsom
fullkomligt okunniga barn och öfverlämna åt slumpen, om de flesta skulle
finna vägen till sitt fadershus eller icke. Yåra stamföräldrar måste
hafva varit utrustade med tillräcklig kunskap om Gud och de
förnämsta plikterna mot honom. Också var det lätt för de första, af
inga lidelser ännu fördärfvade människorna att genom betraktelse af
den synliga världen och sedelagen i deras hjärtas innersta erkänna
Gud såsom deras skapare och högsta mål. Därför är monoteismen,
icke polyteismen, den~ ursprungliga religionsformen, hvilket också den
äldsta religionsformenfotvetydigt bevisar.
Först småningom med tilltagande sedefördärf fördunklades allt
mer kunskapen om en sann Gud; och detta olika hos olika folk.
Man kan därför med skäl fråga, huru de olika formerna af vantro
uppstått under religionens småningom skeende tillbakagång. Till
dessa förändringar torde många af de orsaker hafva bidragit,
hvarigenom man låter religionen uppstå, t. ex. ett folks anlag och behof,
naturföreteelserna, i hvilkas midt det lefde, jå till och med sådana
omständigheter som ett folks underkufvande, svekfulla
behandlingssätt m. m. I denna inskränkta betydelse kan man säga: sådant folk,
sådana gudar. Ty antingen skall folket lämpa sina seder efter det
klara gudsmedvetandet eller skall det slutligen fördunkla detta
medvetande och skapa sig gudar, som motsvara dess böjelser.
Religionens ursprungliga utvecklingsperiod har alltså mestadels
varit ett tillbakagående, ett förfall, och först på senare
utvecklingsstadier kunna åter framsteg hafva förekommit från polyteism till
monoteism. Cathrein, MoralpMlosophie, Bd. IL
16.
Är monoteismen en ursprunglig religionsform?
När I betänken huru naturligt, huru förklarligt och nödvändigt
^de förnämsta Veda-gudomligheterna uppstått och utvecklat sig, sko-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
