Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Naturreligion och Polyteism - I. Allmänna betraktelser - 16. Är monoteismen en ursprunglig religionsform? - 17. Olika definitioner på religion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
151
len I måhända instämma med mig, att hela striden, om
människosläktet börjat med monoteism eller Polyteism, knappast förtjänar en
allvarsam undersökning, åtminstone hvad beträffar inderna eller till
och med indoeuropeerna. Jag betviflar att denna fråga någonsin
skulle ha uppstått, så framt den icke blifvit oss öfverlämnad såsom
ett arf från en annan under medeltiden starkt förhärskande teori, att
religionen börjat med en ursprunglig uppenbarelse, hvilken
ursprungliga uppenbarelse, för att kunna fattas alls, måste hafva uppenbarat
en sann och fullkomlig religion och såsom sådan monoteism. Denna
ursprungliga monoteism antogs hafva blifvit bevarad endast genom
judarne, under det alla andra nationer öfvergåfvo den och förföllo till
Polyteism och afguderi, för att åter under en senare tid arbeta sig
upp igen till en religiös eller filosofisk monoteisms renare ljus.
Det är märkvärdigt att se, huru lång tid sådana där rent
grundlösa teorier behöfva för att helt och hållet försvinna. De må hafva
blifvit vederlagda gång på gång, de mest framstående teologer och
lärde må ha medgifvit, att de sakna all fast grund att stödja sig på,
•de spira upp igen på ställen, där vi minst vänta dem, i
konversa-tionslexika och, hvad som är ännu värre, i allmänna skolböcker; och
sålunda utsås ogräset med full hand och skjuter upp öfverallt, till
-dess det nära nog kväfver hvetet.
Max Muller: Religionens ursprung. Öfv. af V. Pfeiff.
17.
Olika definitioner på religion.
Seneca: — Att känna Gud och efterlikna honom.
Kant: — Keligionen består i att erkänna alla våra plikter
såsom gudomliga bud.
M. Arnold: — Religionen är sedlighet i förening med känsla.
Comte: — Mänsklighetens dyrkan.
Hegel: — Den kunskap den mänskliga anden förvärfvar om sitt
innersta väsen såsom absolut ande.
Huxley: — Vördnad och kärlek för det högsta idealet och
ön-skan att här i lifvet förverkliga det.
Mill: — Religionens väsen är känslornas och önskningarnes
starka och allvarliga riktande på ett ideelt föremål, som erkännes
vara af högsta förträfflighet och med rätta höjdt öfver åtråns eller
själfviska syften.
Carlyle: — Hvad en människa faktiskt tror, hvad en människa
faktiskt sluter till hjärtat och vet som säkert, angående hennes vik-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
