Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Naturreligion och Polyteism - II. Polyteism - C) Renare filosofiska åskådningar - 5. Gudasagorna och den platonska staten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
175
bör man för en ung åhörare framställa den läran; att om han begår
de största brott, om han på allt sätt hämnas på sin fader, som gjort
honom orätt, att han då icke gör något som är att undra på, utan
att han blott gör det samma som de förnämsta och mäktigaste af
gudarne.
Nej vid Zeus, äfven mig synes det vara högst olämpligt att
berätta dylikt.
Äfvenså öfver hufvud, fortfor jag, att gudarne föra krig mot
hvarandra, lägga försåt för och kämpa mot hvarandra — och det är
för öfrigt icke heller sant —, så vida vi önska att de, som skola
skydda vår stat, skola anse det vara högst skamligt att så där lätt
råka i fiendskap sins emellan. Det är långt ifrån att man bör för
dem berätta eller på målningar framställa giganternas kamp och
många andra strider af alla slag, som gudar och heroer hafva fört
mot sina släktingar och anhöriga. Om vi vilja öfvertyga dem därom,
att en medborgare aldrig var fiendtligt sinnad mot en annan och att
detta äfven vore synd, så måste såväl de ålderstigne af båda könen
som ock de, som befinna sig i medelåldern, genast från början
framställa sådant för gossarne, och poeterna måste tvingas till att dikta
sina berättelser i öfverensstämmelse härmed. Men berättelserna om,
huru Here fängslades genom sin son, huru Hephaistos nedslungades
af sin fader, då han ville bispringa sin moder, som fick stryk, och
om de gudastrider, som Homeros diktade, böra icke upptagas i vår
stat, de må nu vara diktade i allegorisk betydelse eller icke. Ty
ynglingen är icke i stånd att åtskilja hvad som är en sinnebild och
hvad som icke är det, utan de föreställningar, som han vid denna
ålder får hos sig inplantade, bruka vara svåra att utrota och förändra.
Af dessa orsaker bör man fästa den största vikt därvid, att de
berättelser, som de först få höra, äro på det sorgfälligaste diktade till
in-plantande af dygd.
Jå, sade han, detta har sin förnuftiga grund. Men om nu någon
frågade oss hvad detta är och hvilka dessa berättelser äro, hvilka
skulle vi då angifva?
Vi äro, Adeimantos, icke skalder för närvarande, du och jag,
utan grundläggare af en stat; och grundläggarne tillkommer det
visserligen att känna de grunddrag, enligt hvilka skalderna böra dikta,
och icke tillåta dem att afvika från dessa, men det tillhör dem icke
att själfva dikta sagor.
Kiktigt, sade han. Men hvad just dessa grunddrag beträffar,
hvilka skulle de vara med afseende på gudaläran?
Ungefär följande. Sådan som Gud ar till sitt väsende, sådan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
