Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Naturreligion och Polyteism - II. Polyteism - C) Renare filosofiska åskådningar - 16 - 17 - D) Polyteismens förfall - 1 - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
181
utom det att hon bär i sitt sköt alla spirande lifsfrön
och på otaliga sätt och vägar dem bringa i ljuset.
Lyster det någon därvid att vattnet kalla Neptunus,
skörden för Ceres och drufvans must för den rodnande Bachus,
gärna vår jord han dyrka må som gudarnes moder,
blott han håller sin anda fri från den töckniga vantron. —•
Lucretius, Öfv. af E. Evers.
17.
Synlig för alla är gudarnes glans med de åldriga säten,
hvilka ej skakas af storm, ej splittras af hällande skurar,
ej belägras af snön, ej isas af blänkande rimfrost.
Himlen, aldrig af skyar skymd, sig hvälfver däröfver,
i ett evigt ljus majestätiska höjder sig sola,
allt dem naturen i ymnighet ger, dem nalkas ej något,
egnadt störa den saliga frid som råder därofvan.
Gömdt däremot är underjorden, är Acherons rike,
tomma skuggornas värld, där tingen drifva som spillror.
Densamme, Öfv. af E. Evers.
D, Polyteismens förfall.
1.
Protagoras förklarade att beträffande gudarnes tillvaro vore han
ur stånd afgöra huruvida de existerade eller icke, ty omdömet härom
hindrades både af frågans dunkel och det mänskliga lifvets korthet.
Diogenes Laertius IX.
2.
Långt oftare Religionen
har till brottsliga värf sig en fruktsam moder bevisat.
Så i Aulis det altar, som var gudomliga Jungfruns,
blodadt ju vardt af det grymmaste mord, när Iphigenia
fordom en gång där blef af de Danaers höfdingar offrad.
När dödsbindeln nu redan omkring jungfruliga lockar
slöt sig, med jämnlångt ned åt kinderna hängande banden,
och hon förmärkte sin fader, som stod vid altaret sorgfull
och de präster, som än för honom skylde sitt mordjärn,
och de henne med flödande gråt betraktande landsmän:
då, förstummad af bäfvan, på knä till jorden hon nedsjönk;
icke det båtade mer den arma, att vara den förstling,
hvilken med fadersnamn begåfvat kungarnes Konung..
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
