- Project Runeberg -  Från kunskapens träd /
195

(1897) [MARC] Author: Edvard Evers
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Naturreligion och Polyteism - III. Henoteism och Dualism - B) Dualism - 1. Fornpersisk dualism - 2. Satan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

195
ifrigaste och sanna befrämjare de vise under lifvet själfve äro. "Blott
där finnes den förståndige, hvarest insikten bor."
Just denna insikt är den rätta hjälpen mot det onda, den är
förstörarens undergång. Fullkomlighet bor blott i det goda sinnets
vackra boning, den vises och den sannes, hvilka äro såsom gode
namnkunnige.
Utöfven de läror, uttalade af Mazdas egen mun, hvilka han gaf
människorna, lögnarne till skada, till tillintetgörelse, den sannfärdige
till lycka. I denna hvilar lyckan.
Zarathustras fem GråtMs. Ur Abh. d. deutschen mor geni. Gesellschaft.
2.
Satan.
a.
Oss nalkas Helvetskonungens banér!"
sad’ Mästaren, — du kanske varseblifver
re’n honom nu, om blott du framåt ser.
Som, när en dimmas mörker oss omgifver,
och som, när skymning öfver jorden far,
en kvarn på afstånd ses, den vinden drifver,
en sådan byggnad för min blick jag har.
Då här ej grotta fanns, bak Mästarn gången
jag sökte skydd mot stormen; re’n jag var
där hvarje skugga, — o hur bäfvar sången! —
af isen höljd, dess yta genomsken,
som spillran glasets, i dess inre fången.
En låg där långsträckt; lodrät stod där en;
en hufvu’t uppåt, och en foten sträckte;
en båglikt böjde anlete mot ben.
Men när så långt vår vandring framåt räckte,
att Mästaren behagar visa mig
det väsen, förr så skönt, som nu förskräckte;
han bad mig stanna och drog undan sig:
"Se där är Dis! se stället nu! — han säger, —
där du med kraft och mod får väpna dig.77
Hur stel och hes jag blef, spörj ej; jag äger,
o läsare, ej makt att ge dig svar;
hvart ord för lätt mot denna fasa väger.
Jag dog ej; blef vid lif ej heller kvar:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 23:18:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/evers/0203.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free