Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den lägre Monoteismen - I. Allmänna betraktelser - 7 - 8 - 9. Gud i oss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
203
till tanke och gestalt är ingen dödlig.
Han allestädes ser och hör och tänker
och utan möda länkar allt i vishet.
Xenophanes Lärodikter, Öfv. af E. Evers.
Det gifves i verkligheten en Gud, som ser och hör allt hvad
vi göra.
Plautus, Kap. II: 2.
9.
Gud i oss.
Du handlar väl och förnuftigt, orn, såsom du skrifver, du
framhärdar uti att eftersträfva ett ädelt sinne, hvilket likväl är dåraktigt
att önska sig, då du af dig själf kan förvärfva dig det. Icke
behöfver man lyfta händerna mot himmelen eller bedja tempelvaktaren
ledsaga oss intill gudabildens öra, såsom skulle han då bättre kunna
höra oss: Gudomen är dig nära, han är hos dig, han är uti dig.
Jå, min Lucilius, det är min öfvertygelse: det bor i oss en helig
ande, som skådar och öfvervakar allt godt och ondt inom oss. Denne
behandlar oss allt efter som vi behandlat honom. Men ingen är en
god människa utan Gud. Eller kan väl någon utan hans bistånd
upplyfta sig öfver ödet? Han ingifver storslagna och upphöjda beslut.
I hvarje dygdig människa bor en Gud,
blott endast hvilken, är oss obekant.
Om du träffar på en lund, rik på urgamla och jättehöga träd,
hvilka genom sina kronors täta hvalf skymma himmelen, så
uppväcker trädens väldiga gestalt, ställets enslighet och den täta,
ogenomträngliga skuggan förnimmelsen af gudomen. Och om du ser en
djup grotta, urholkad i klippan, icke gjord af människohand utan
genom naturkrafternas lek, så gripes din själ af en bäfvande aning om
det gudomliga. Vi dyrka de stora vattnens ursprung; hvarje
källsprång till en större flod har sina altaren; varma källor dyrkas och
många sjöar hafva nämnts heliga på grund af sitt dunkel och
bottenlösa djup. Om du ser en människa, oförskräckt i faran, oberörd af
lidelser, lycklig i olyckan, lugn i stormen, blickande ned på
människorna, men upp till gudarne: fattas du icke af vördnad inför henne?
Säger du icke: ett sådant väsen är större och högre än att kunna
förliknas vid den arma kropp, hvari det dväljes. En gudomlig kraft
har sänkt sig ned däri. Denna upphöjda, alltid sig lika själ, hvilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
