Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den lägre Monoteismen - II. Hednisk och Muhamedansk monoteism - 1. Hymn till guden Ra - 2. Indianernas monoteism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
207
II. Hednisk och muhamedansk Monoteism.
i.
Hymn till guden Ra.
Du stjärnornas skapare, gudarnes upphof, ursprunget själf, den
ofödde, hvars väsen ingen känner och öfver hvilken ingen råder, ty
han är deras fader, som lät deras kropp uppstå. Han har format
gudar, danat gudinnor, han har skapat man och kvinna, fåglar och
fiskar, de vilda djuren och de tama hjordarna och allehanda krälande
djur, likasom han är deras fader. Han skapade dem i begynnelsen*
och de utgingo allesammans ifrån honom, ty han är den niofaldige,
som skapat Alltet och gifvit lif åt hvad som där finnes. Han har
upprest himmelen och grundat jorden, han har gjort vattnet och
skapat kaos, hvarur allt hvad här finnes framgått. Häll dig, du
stjärnornas konung på himmelen, du, som är ett med himlahvalfvet.
Dig prisa himmelen och lamporna (stjärnbilderna) på himlahvalfvet.
Heinrich Brugsch, Hel. und Mythol. der alten Ägypter. II.
2.
Indianernas monoteism.
Den store anden står i spetsen för indianernas religion, men
utgör icke medelpunkten för densamma. Vida upphöjd öfver världen,
som han skapat, bekymrar han sig litet eller intet om dess förlopp
eller om människornas görande; blott sällan rikta de sina böner till
honom, ty äfven dessa förutan gifver han dem allt godt, och mera
sällan tacka de honom för hans gåfvor. Det är en ovanlig företeelse,
måhända förklarlig genom kristendomens inflytande, att en
chippe-way brukade bedja den store anden om förlåtelse för begångna
oförrätter, och att en Dakota-indian ofta bad, att han måtte bevara
honom för synd och stärka hans familj i rättrådighet. Väl tala många
sägner om den store andens gamla umgänge med människorna, hvars
skådeplats var det bekanta pipstensbrottet "Cöteau des Prairies7’,,
den gemensamma helgedomen för många Sioux- och
Algonkirstam-mar. Hos många knyter sig härtill sägnen, att han sedermera
endast dragit sig tillbaka från människorna, emedan de icke voro
honom lydiga. Där borta vid stenbrotten, kan man ännu urskilja de
fotspår, som han lämnat efter sig, liknande en stor fågels. Oftast
föreställer man sig den store anden under gestalten af en jättefågel,
som med sina vingar berörande hafvet, skapade jorden; hans ögon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
