Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Religionsfilosofiska åskådningar på icke-kristlig grund - I. Deismen - 2. Det mänskliga lifvet - 3. Förkastande af teismen från kristendomens ståndpunkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
215
hvad bifall smickrar dig af blinda dårars hop?
Gud ser dig — det är nog. Kan högre lön dig gifvas?
Hvad är du mänska? — ack! en mask, ett stoft, ett grand,
som föddes blott att dö, och blott att irra tänker:
dock himlars Gud en blick uppå ditt intet sänker;
fläns hand du frukta bör, men ej en dödligs hand.
Voltaire, Precis de T Ecclésiaste. Öfv. af J. H. Kellgren.
Förkastande af teismen från kristendomens ståndpunkt.
Tron på en personlig Gud, uppfattad på mer eller mindre
mänskligt sätt liksom tron på en personlig fortvaro, mer eller mindre
förandligad och upphöjd, dessa båda satser, till hvilka allt hos teisterna
går tillbaka, bero — det veta de själfva — ej af någon särskild åsikt
eller uppfattningssätt. Därför fråga de ingen, som bekänner sig till
dem, huru han har kommit till sin tro; utan liksom de mena sig
kunna bevisa den, förutsätta de äfven att den måste vara hos alla
andra fullt bevisad.
Någon annan och mera bestämd medelpunkt i deras åskådning
låter sig ej uppvisa. Det obetydliga, som deras magra och tunna
religion innehåller, framstår i och för sig i obestämd mångtydighet;
de hafva en allmän försyn, en allmän rättfärdighet, en gudomlig
uppfostran, och allt detta synes dem om hvartannat än i det ena än i det andra
perspektivet och förkortningen, och betyder än ett än ett annat.
Eller om en gemensam hufvudsynpunkt kan uppletas, så ligger
denna punkt utom religionen, i något främmande, såsom t. ex. att
sedligheten icke må hindras och att lycksalighetsdriften må
erhålla näring eller något dylikt, som verkligt religiösa människor
vid bestämmandet af grundbeståndsdelarne af sin religion aldrig satt
i tvifvel, förhållanden, hvarigenom deras karga religiösa egendom
ännu mera skingras och förströs. Denna naturliga religion har
således för sina religiösa element ingen enhet i en bestämd åsikt; den
är alltså ingen bestämd form, ingen egen individuell framställning
af religionen, och de som bekänna blott denna, hafva ingen bestämd
bostad på detta område, utan äro främlingar, hvilkas hemort, om de
ens hafva någon, måste ligga annorstädes.
Schleiermacher, Uber d. Religion. V. Hede.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
