Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Religionsfilosofiska åskådningar på icke-kristlig grund - II. Panteismen - 8. Faust
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
223
FAUST.
Min vän, hvem djärf s förklara:
Jag tror på Gud?
Må presten, må den vise svara,
de svara blott med tomma ljud,
som likna hån.
MARGARETA.
Då tror du icke, du.
FAUST.
Förstå mig rätt, du hulda anlet, nu.
Hvem djärfves nämna
Hans namn och lämna
det vittnesbörd: jag tror?
Hvem med förmåga
af känslor våga
de ord: jag tror ej?
Han allomfattarn,
Han uppehållarn,
fattar, uppehåller ej han
dig, mig, sig själf?
Hvälfver ej himlen där ofvan?
Hvilar ej under oss jordens grund?
Och skrida ej vänligt blickande
eviga stjärnor på fästet opp?
Ser jag ej, öga i öga, dig
och tränger ej med makt
till hufvud och barm dig allt
och skapar en evig gåta
osynlig, synlig, rundt om dig?
O, fyll därmed ditt hjärtas hela vidd,
och när du sjunkit så i salig känslas djup,
nämn det då hvad du vill:
sällhet, hjärta, kärlek, Gud!
Jag vet ej namn därför.
Känsla är allt!
Namn är rök och dön,
omtöcknande himmelsk glans.
G-oetlie, Faust. Öfv. af V. Rydberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
