Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Religionsfilosofiska åskådningar på icke-kristlig grund - II. Panteismen - 13 - III. Ateismen - 4. Människorna frukta för sina egna skapelser, Gudarne - 5 - 6. En ateists trosbekännelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
227
4.
Människorna frukta för sina egna skapelser, Gudarne.
Och så hafva de dödlige nedfallit inför tomma fantasibilder,
hvilka fruktan ursprungligen framkallat ur skötet af okunnighet och
allmän nöd. Bäfvande tillbedja de de vanmäktiga gudarne, som de
uppstält i djupet af sin egen hjärna, hvilken nu blifvit liksom en
helgedom för desamma. Intet kan rubba dem från deras egna
inbillningar, intet förmå dem att inse, att de tillbedja sig själfva, att de
knäfalla inför sin egen inbillnings verk, att de darra inför denna
egendomliga tafla, som ingen annan än de själfva uppritat. Envist
framhärda de att kasta sig neder, att ängslas och darra; de anse
redan det för ett brott att tänka på att vilja skingra sin fruktan.
I det de misskänna den löjliga skapelsen af sin egen dårskap,
uppföra de sig som barn, hvilka blifva förskräckta för sig själfva, då
de i en spegel varseblifva sina egna vanstälda drag. Dessa för
människosläktet så sorgliga förvillelser började i det ögonblick, då den
olycksaliga föreställningen om Gud uppkom, och skola också
fortfara och förnyas, ända till dess man upphör att anse detta
obegripliga begrepp såsom det för samhället allena viktiga och oumbärliga.
Den som vore nog lycklig att undanrödja detta begrepp eller
åtminstone förminska dess förskräckliga inflytande, måste alltså utan
gensägelse betraktas såsom det mänskliga släktets välgörare.
Systéme de la Nature. IL
5.
En människornas vän kan icke vara gudarnes vän, hvilka från
början varit verkliga gissel på jorden.
Därsammastädes.
6.
En ateists trosbekännelse.
Ej världen har
däruppe en far,
som styr för jord och himmel.
Så är gåtans knut:
man måste till slut
ändå hålla ut
i det brusande människovimmel.
Hvad jag läste grannt
hos teologer och Kant,
ej lockar en hund från spisen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
