Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Religionsfilosofiska åskådningar på icke-kristlig grund - III. Ateismen - 10. Ateismen ovetenskaplig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
232
10.
Ateismen ovetenskaplig.
Hvem är det, som skapar eller som sätter evolutionen igång?
Hvadan komma atomerna och hvart gå de? Dessa frågor kvarstå
alltjämt. Naturvetenskapen har icke funnit något att sätta i Guds
ställe. Och dock té sig dessa frågor i en annan mening helt
annorlunda än förut. Vetenskapen har låtit dem gå genom sin
smältdegel. Den tog dem från teologien och förklarade med full besinning,
att den skulle försöka besvara dem. Den har nu lämnat dem
tillbaka, bearbetade, obesvarade, men med en ny plats inom teologien
och en ny myndighet inför vetenskapen. Vetenskapen har efter
detta eldprof fått en ny aktning för teologien. Om det gifves några
svar på dessa frågor — och det måste gifvas sådana — så är det
teologien, som har dem i sin makt. Och teologien har likaledes fått
en ny aktning för vetenskapen. Under sina forskningar rörande
dessa frågor har naturvetenskapen gjort en upptäckt. Den har
tydligt insett, att ateismen är ovetenskaplig. Det är märkvärdigt nog,
att ateismen, sedan den under århundraden gjort sin mörka rond
genom Europas tankevärld, skulle få sin dödsdom afsagd af
vetenskapen. Med sin mest genomträngande blick har denna nu spanat in i
den rymd, som ligger bakom företeelserna. Den förklarar nu:
"ateisten säger oss, att intet finnes där; vi kunna icke tro honom, vi
kunna icke säga, hvad det är, men där finnes säkerligen något;
agno-stiker äro vi till äfventyrs, men ateister kunna vi icke längre vara/
Betrakta för ett ögonblick en samvetsgrann arbetare på
naturvetenskapens område och se, huru nära han är att på forskningens
väg finna Gud. Iakttagaren är D:r Huxley. Han står och blickar
ned i tuben på ett starkt mikroskop. Helt nära intill linsen har han
lagt ett litet grand af något, som, säger han oss, är ägget af ett
litet vattendjur, den vanliga salamandern eller vattenödlan. Han
försöker att beskrifva hvad han ser; det är skapelsen eller
utvecklingen af ett lif. "Det är en obetydlig sferoid", säger han, "hvari det
bästa mikroskop ej kan uppdaga annat än ett formlöst gömme,
inneslutande ett flytande ägghviteartadt ämne, ofvanpå hvilket ett
antal små korn äro fästa. Men förunderliga möjligheter ligga
slumrande i den halfflytande lilla kulan. Låt en lagom stark ström af
värme nå dess våta vagga, och det bildbara ämnet undergår
förändringar så hastiga och dock så regelbundna och så ändamålsenliga
i sin ordningsföljd, att de kunna jämföras endast med dem, som af
en slilcklig modellör åvägabringas på en formlös lerklump. Likasom
med en osynlig murslef delas massan och delas åter i mindre och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
