Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Den kristliga monoteismen
- I. Kristlig uppfattning af gudomen
- 2. Guds tillvaro
- 3. Betraktelser öfver Gud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
2.
Guds tillvaro.
”Det är en Gud, hvilken vi dyrka, hvilken genom sitt buds ord
med ordnande vishet, med mäktande kraft ur intet framkallade
världsalltet med element, kroppar och andar till ett vittnesbörd om sin
höghet. Osynlig varseblifves han; ofattlig ter han sig för oss i
huldhet. Vi kunna icke mäta honom genom vår uppskattning, ehuru vi
uppskatta honom med våra sinnen. Medvetandet om vår oförmåga
att mäta Gud lär oss att uppskatta honom. Genom själfva sin
storhet framstår han för människorna såsom den kände och den okände.
Däri ligger deras skuld, som icke vilja erkänna den, hvars
kännedom icke kan undgå dem.”
”Viljen I, att vi skola uppvisa för eder hans tillvaro af dessa
så många och stora verk, som omgifva oss, som uppehålla oss, som
fröjda oss, som väl äfven förfära oss? Eller af själfva själens
vittnesbörd, som, ehuru stängd i kroppens fängelse, ehuru hindrad genom
falsk lära, ehuru försvagad genom lustar och begärelser, ehuru
trälande under falska gudar, dock, så snart hon besinnar sig och
liksom hämtar sig ur ruset, ur sömnen, ur en sjukdom till friskt
tillstånd, nämner Gud med detta enda, för honom egna namn: ’den
sanne Guden, den store Guden, den gode Guden, Gud gifve!’ Detta
är allas röst, som åberopar sig på honom som domaren: ’Gud ser!
Jag anbefaller det åt Gud. Gud skall vedergälla mig det.’ O,
hvilket vittnesbörd af den naturligt kristna själen! Ingen, som uttalar
dessa ord, blickar bort till Capitolium (där Jupiters, Junos och
Minervas tempel funnos), utan upp till himmelen. Själen anar lefvande
Guds säte. Från honom och dädan utgår hon.”
Tertullianus, cit. efter Fortmann.
3.
Betraktelser öfver Gud.
O, min Gud! hvad är Du väl då? Hvad, frågar jag, hvad
annat än Herren Gud? Ty ho är en Gud, utan Herren, eller en
starker utan vår Gud. — Du, den Aldrahögste, den bäste, den
mäktigaste, den enda allsvåldige! Du, den störste i barmhärtighet och
tillika i rättfärdighet! Du, den mest förborgade och dock allestädes
närvarande! Du, den dägeligaste och dock den starkaste, Du, den
stadeligen förblifvande och dock den oomfattelige, Du, den
oförvandelige och dock allt förvandlande, Du, aldrig ny, och dock allt
förnyande, Du, aldrig gammal, och dock den, som låter de högmodiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 23:18:54 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/evers/0247.html
