Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den kristliga monoteismen - I. Kristlig uppfattning af gudomen - 11. Vi skulle icke söka Gud, om vi icke redan hade funnit honom - 12. Läran om försoningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
248
Historien är icke en dåraktig eller förvänd Guds grymma lek, hon
syftar fastmer till allmän lyftning. Se där hvad vetenskapen tillåter
att tro, hvad samvetet bjuder att tro, hvad hjärtat behöfver att tro
och hvad det i själfva verket vet genom en sublim antecipation, som
är dess bättre grundad, ju mer hon öfverskrider den yttre
auktoritetens illusoriska garantier."
E. de Pressensé, les Origines. Öfv. af G. v. Schéele.
12.
Läran orn försoningen.
Af alla evangelii uppenbarelser är det en, som gifver den
högsta föreställningen om mänsklighetens värde, nämligen läran om
försoningen. Den evangeliska framställningen gör korset till historiens
medelpunkt och Kristi död till den största tilldragelse i
mänsklighetens häfder. Den visar oss huru himlen själf ingriper till den
brottsliga människans återlösning. Det är härtill som alla Guds rådslut
syfta, det är till förverkligandet af denna plan, som allt hänför sig
i himlen och på jorden; historien har intet annat mål än Guds rikes
grundläggning, och detta rike grundas i hvarje själ, som varder
återlöst af den gudomliga kärleken och återintager sin rätta plats i
världsharmonien. Man kan väl häri se blott en tom dröm, men för dem,
hvilka såsom vi häri se den enda sanna verkligheten, den
verklighet, vid hvilken de hvila med all sin tro och allt sitt hopp, varder
det uppenbart att människosjälen är af oändligt värde. Vårt ödes
dystra högtidlighet, det ondas mörka välde och den gudomliga
kärlekens oändliga storhet framträda i korsets ljus med en klarhet, som
icke mer kan fördunklas. Ej ens det renaste samvete eller det
varmaste hjärta kan förete något, som icke bleknar inför detta ideaL
Och nu fråga vi åter, hvad betyder väl här all den materiella
storhet, inför hvilken man vill göra oss till ett intet? Man säger att det
är dåraktigt att påstå, att återlösningsverket blifvit utfördt af Guds
son på en så obetydlig planet som vårt jordklot. Vore det då
lättare att böja sig därför, om dess skådeplats varit någon väldig him.
lakropp, någon af dessa underbara solar kring hvilka tusentals
världar kretsa. För min del tänker jag härvid på det utrop, hvarmed
profeten helsar den ringa ort, som skulle blifva världsfrälsarens
vagga. "O Bethlehem, ehuru du är den minsta bland Judas
tusen-den, skall dock från dig utgå den, som skall varda herre öfver Israel7’,
ock med blicken på vår jord, som ju också kan kallas Kristi vagga,
vill jag utbrista i min ordning: "O jord, du lilla planet, som
förlorar dig i det omätliga världsalltet, du är blott ett stoftkorn i rymden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
