Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den kristliga monoteismen - II. Bön och religiositet - 4. Mänsklighetens dyrbaraste böner - 5. Bönens välsignelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
253
4.
Mänsklighetens dyrbaraste böner.
Dessa äro vårt heliga Fader vår samt Jesu ofversteprästliga
bön i Joh. Ev. 17 kap.
5.
Bönens välsignelse.
Då I hafven bedit, kännen I ej då edert hjärta lättare och eder
själ nöjdare?
Bönen gör sorgen mindre smärtsam och glädjen renare; den
blandar i den ena något ljuft och stärkande och i den andra en
himmelsk doft.
Hvad gören I på jorden, och hafven I icke något att fråga den,
som satt eder hit?
I ären resande, som söka sitt fosterland. Gån icke med sänkta
hufvuden: man måste höja blicken för att se vägen.
Edert fädernesland, det är himmelen, och då I betrakten
himmelen, rör sig då icke något hos eder? Kännen I icke någon
längtan, eller är denna längtan stum?
Det gifves några, som säga: "Hvartill tjänar det att bedja?
Gud är för upphöjd öfver oss, för att höra på sådana arma varelser."
Och hvem har då skapat dessa stackars varelser, hvem har
gifvit dem känslan och tanken och ordet, om icke Gud?
Och då han var så god mot dem, var det därför att han sedan
skulle öfvergifva dem och stöta dem långt bort från sig?
I sanning, jag säger eder, den som i sitt sinne säger, att Gud
föraktar sitt verk, den hädar Gud.
Det gifves andra, som säga: "Hvartill tjänar det att bedja?
Vet Gud icke bättre än vi, hvad vi behöfva?"
Gud vet bättre än I, hvad I hafven af nöden, och därför vill
han, att I fordren det af honom; ty Gud själf är det första I
behof-ven, och att bedja till Gud, är början till att äga honom.
En fader känner sin sons behof; skall därför sonen icke hafva
ett ord till tack eller en bön till sin fader?
Då djuren lida, då de hysa fruktan och då de känna hungren,
utstöta de klagotoner. Detta är böner, som de rikta till Gud, och
Gud hör dem. Skulle människan vara det enda väsen i skapelsen,
hvars stämma aldrig stiger upp till skaparen?
En vind stryker stundom fram öfver fälten och förtorkar
plantorna, och man får sedan se deras förvissnade stjälkar böja sig mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
