Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den nationela moralen - II. Naturfolkens moral - A) Vildarnes moraliska tillstånd - 2. Sedlighet och lycka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
266
den civiliserade världen, då de visserligen icke tala om densamma, men
utöfva den i sina gärningar. En liknande bild framställer
holländske resanden Kapp utaf papuastammarne från Dory på Nya Zeeland,
hvilkas hus liksom de gamla Schweiziska pålbyggnaderna voro
uppförda i vattnet. Ofvannämnde resande berömmer deras milda
karaktär, deras sinne för rätt och rättvisa, deras sedliga vandel, den
vördnad, med hvilken de möta en åldring, och den kärlek, med
hvilken de vårda sina barn. Deras boningar kunna icke tillslutas, ty
tjufnad gäller för en svår synd och förekommer sällan. Engelska
tjänstemän hafva lofordande erkänt pålitligheten och ärligheten hos
de invånare i Indien, hvilka ej tillhöra Hindu-stammen. Så berättar
W. Elliot, om en fattig folkstam i södra delen af Indien, hvars
medlemmar ofta brukade användas till bevakning af sädesfälten. För
sin sanningskärleks skull stå de till och med hos sina rikare
grannar i stort anseende. Man säger om dem: "En Kurubar talar
alltid sanning." De omnämnde berättelserna om kariberna och papuas
härstamma från sådana resande, som stått i fredlig förbindelse med
dem. Annorlunda lyda berättelserna från sådana, sorn stått i
fiendskap med dem, och de skildras af dessa såsom grymma och
baksluga människor, hos hvilka grymhet och list gäller såsom något
berömligt och förtjänstfullt. Det lider intet tvifvel, att barbariska
folks lif kan vara i hög grad sedligt, hvilket är så mycket mer
lärorikt, som vi här hafva att göra med en naturlig sedlighet.
Sådana folks religion består hufvudsakligen i dyrkan af aflidnes själar
och naturandar, men äger icke det starka moraliska inflytande, som
den utöfvar hos högre civiliserade folk. Behandlingen af
medmänniskor påverkas mindre hos sådana folk genom gudomliga bud eller
genom fruktan för gudomliga straff än genom de yttre
lefnadsförhållandena. Under inflytandet af brist och krigsnöd blir människan
rå och egoistisk, och under alla tider hafva råa seder härskat hos
sådana vilda folk, hos hvilka den hårda, dagliga kampen för
tillvaron icke låtit ädlare känslor uppkomma. En väsentlig skilnad
mellan lägre och högre människoraser består sålunda däri, att den
andligen inskränkte barbaren icke äger en tillräckligt utvecklad
tankeförmåga för att kunna höja sig till den civiliserade människans
sedliga ståndpunkt. Vilden, som glömsk af det förflutna och
obekymrad om den kommande dagen, sträcker ut sig i sin hängmatta,
sedan han fått sina behof tillfredsstälda, äger icke detta lifliga
fantasispel, som beständigt ställer det förflutna och tillkommande för våra
ögon, som försätter oss i våra medmänniskors ställning och låter
oss taga del i deras öden, deras fröjder och sorger. Månget ondt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
