Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den nationela moralen - V. Hellener och Romare - C) Social dygd - 1. Kampen för hemmet - 2. Hellener och barbarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
290
C. Social dygd.
l.
Kampen för hemmet.
Mannens ära och fröjd det är att kämpa för hemmet,
kämpa för fädernesland, hustru och älskade barn.
Döden nalkas en hvar när Ödet spunnit hans trådar,
därför i striden han går utan tvekan och knot,
lyfter i höjden sin lans och trycker skölden mot hjärtat,
hvarest den hvalf vande strid rasar och böljar som mest.
Ty för döden att ny står icke i mänskoförmåga
vore han ock af en släkt stammande rakt ifrån Zeus.
Ofta från stridens tumult och rasslande lansarna flyktad,
fann han vid härden den död bäfvande håg ville fly.
Hvarken sorg eller kärlek gråter hans död, föraktad han ligger
medan den hjälte, som föll, gråtes af gammal och ung.
Kallinos. Efter tysk öfv. af E. Evers.
2.
Hellener och barbarer.
Säger därtill Demaretos: "0 min konung, jag visste på förhand,
att, talade jag sanningens språk, skulle mina ord icke finna behag
inför dig. Men emedan du tvang mig att tala den renaste sanning,
så sade jag dig, huru det förhåller sig med spartiaterna. Likväl vet
du bäst själf, huru mycket jag nu hafver dem kär, när de beröfvat
mig min ära och värdighet och mina ärfda rättigheter och gjorde
mig till en husvill och flykting, till dess din fader upptog mig och gaf
mig hus och hem. Det är således icke tänkbart, att en man med
sundt förstånd skall stöta ifrån sig den bepröfvade välviljan, utan
han måste med största kärlek omfatta henne. Men jag är icke nog*
förmäten och påstår mig vara i stånd att strida hvarken mot tio
man eller två; och om jag får följa min egen böjelse, vill jag icke
en gång mäta mig mot en. Dock om nöden pågick eller ett stort
pris eggade mig, så skulle jag helst strida mot en af de män, som
tro sig vara vuxna tre hellener. Så också lakademonierne; när de
strida en mot en, äro de väl ingalunda sämre än någon annan, men
i trupp äro de det tappraste folk i världen. Ty med all sin frihet
äro de dock icke fria i allt; öfver dem härskar en herre, nämligen
lagen, för hvilken de bära mera innerlig fruktan än de dina för dig.
Allt hvad han dem befaller fullgöra de ovillkorligt, och han befaller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
