Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den filosofiska och teologiska moralen - II. Filosofisk moralåskådning - B) Hellener och romare - 4. Själens natur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
317
vingadt spann och en körsven. Hos. gudar äro nu hästar och
kör-svenner både själfva goda och af godt ursprung, hos andra är allt
blandadt. Först och främst styr hos oss körsvennen och tyglar
spännet, vidare är den ene af hans hästar ädel och god och af sådant
ursprung, den andre af motsatt ursprung och motsatt beskaffenhet.
Svårt och besvärligt är därför med nödvändighet hos oss styrandet.
Men på hvad grund ett väsen blifvit kalladt dödligt och odödligt,
böra vi nu försöka att förklara. Allt hvad själ är råder öfver allt
själlöst, genomtränger hela himmeln, är framträdande än i en än i en
annan gestalt. Är hon nu fullkomlig och bevingad, svingar hon sig
i de högre rymderna och leder hela världen; den åter som mistat
vingarne föres hän, till dess hon träffar på en fast kropp, där hon
tager sin boning och ikläder sig en jordisk kropp, som tyckes röra
sig själf, men blott genom hennes kraft, och det hela, själ och kropp
förenade, kallas nu ett lefvande väsen och får benämningen dödligt.
Odödligt åter kalla vi det gudomliga, icke af något säkert och
bevisadt skäl, utan vi föreställa oss det, utan att hafva sett eller
tillräckligt förstått det, såsom ett odödligt väsen, som har både själ
och kropp, båda för evig tid förenade. Detta må nu förhålla sig och
sägas på det sätt, som Gud behagar. Men orsaken till vingarnes
förlust eller hvarför de falla ifrån själen, må vi söka fatta.
Förhållandet är ungefär följande.
Vingen har af naturen förmågan att lyfta och föra det tunga
med sig upp i rymden, där gudarnes släkte bor, och af allt, som
hör till kroppsliga ting, är han mest delaktig af det gudomliga. Men
det gudomliga är skönt, vist, godt och allt sådant. Häraf näras
förnämligast och växa själens fjädrar, men genom det fula och onda
och motsatserna till det förra förtäras de och förstöras. Den store
härskaren i himmeln, Zeus, kör sitt bevingade spann och far främst
ordnande och sörjande för allt; efter honom följer en härskara af
gudar och demoner, ordnade i elfva afdelningar. Ty Hestia stannar
hemma i gudarnes boning, men alla andra gudar, som äro inräknade
i de tolfs antal, såsom härskande gudar, anföra på den åt hvar och
en anvisade platsen. Nu finnes det många saliga syner och härliga
vägar i himmeln, på hvilka de salige gudarnes släkte far fram, i
det hvar och en af dem sköter sitt. Med dem följer den som har
vilja och förmåga, ty afund är förvisad från gudarnes krets. När
de begifva sig till måltid och samkväm, fara de uppåt till den
högsta delen af himlahvalfvet. Gudarnes vagnar, som äro väl
förspända och i jämnvikt, fara då lätt, de andre åter med svårighet.
Ty den med fel och ondska behäftade hästen, om han icke är upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
