Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den filosofiska och teologiska moralen - II. Filosofisk moralåskådning - B) Hellener och romare - 8. Plikter emot gudar och människor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
322
8.
Plikter emot gudar och människor.
Dräpa och mörda, det straffa vi; men hvad skall jag säga om
de i krig och genom ärorika förbrytelser mördade folk? Så länge
dessa brott öfvas i löndom och af enskilda äro de dock mindre
skadliga och onaturliga; men nu föröfvas grymheterna enligt statsbeslut
och lagbestämmelser, och hvad som är förbjudet i privatlifvet,
på-bjudes af staten. Det som kostar den enskilte hufvudet, det
lofpri-sas krigsfolket för. Människorna, den ädlaste blomman af skapelsen,
blygas icke att såra hvarandra till blods, föra krig och dit skicka sina
barn, medan till och med bland de vilda djuren härskar fred.
Människan, en skapad varelse, som skulle hålla sin medmän’
niska helig, mördar till lek och förlustelse, och den, som anser det
för ett brott att tillfoga och mottaga sår, blir nu afrättad eller
skoningslöst framförd på arenan, medan en människas blotta död vore
skådespel nog.
Vi måste föresätta oss det högsta goda sorn ett mål till
hvilket vi skola sträfva, hvarpå alla våra handlingar, alla våra ord skola
syfta, liksom seglaren styr sin farkost efter stjärnorna ...
Det lyster kanske någon att höra, huru han skall förhålla sig
vid offren för att icke hemfalla åt vidskepelse. Ty för denna
uttröttar han sig, om han icke har fattat gudomen så, som han måste, i
anden. Den första dyrkan af gudomen är att tro på gudar;
därefter att erkänna deras majestät och deras godhet, hvarförutan intet
majestät gifves; att veta att det är de, som styra världen, behärska
allt med sin makt och hafva uppsikt öfver människosläktet, till och
med bekymra sig om den enskilte. De hvarken tillfoga oss något
ondt eller äro onda, men de tukta understundom, hålla människorna
i tygel, hemsöka med straffdomar, ofta under något skenbart godt.
Du vill göra gudarne dig bevågen? Yar god; den, som liknar dem,
dyrkar dem.
Men den andra frågan: huru skola vi umgås med
medmänniskor? Hvad begära af dem? Hvad göra för att förebygga
blodsutgjutelse? En ringa sak är ju, att icke skada den man bör gagna.
En större sak är att vara billig emot hvar man. Skola vi föreskrifva
eder att räcka den drunknande handen, leda den förvillade, bryta den
hungrige vårt bröd? Huru kunna säga allt, hvad du bör göra eller
underlåta? I korthet skulle jag kunna gifva denna formel för ett
pliktmässigt förhållande mot människorna: "Allt, hvari något
gudomligt och mänskligt ingår, är ett; vi äro lemmar af en stor lekamen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
