Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den filosofiska och teologiska moralen - II. Filosofisk moralåskådning - B) Hellener och romare - 18. Ett bref från Epikur till Menoikeus - 19. Att öppet tillstå sina fel är det första steget till förbättring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
331
formighet, slumpen däremot tydligen är obeständig och vår vilja fri.
Ty sannerligen det vore bättre, att bekänna sig till tron på
gudamyter än att böja sig för makten af naturfilosofernas öde. Ty de förra
låta åtminstone människorna hoppas att kunna göra sig gudarne
be-vågna genom att ära dem, men den senare bjuder blott en obeveklig
nödvändighet. Den vise anser slumpen hvarken för en gudom, som
mängden antar, ty gudomen gör intet utan ordning, ej heller för en
ojämnt verkande orsak. Han tror nämligen, att af lyckan skänkes
människorna hvarken något godt eller ondt för ett lycksaligt lif. Han
anser det bättre att vara olycklig med besinning än lycklig utan
besinning.
Sådana och liknande tankar öfverväg med dig själf och dina
likar dag och natt, så skall du hvarken under vaka eller sömn
försättas i oro och skall lefva som en gud bland människorna; ty en
människa, som lefver i besittning af oförgängliga ägodelar, liknar i
intet afseende ett dödligt väsen.
Diogenes Laertius X.
19.
Att öppet tillstå sina fel är det första steget till förbättring. (Plutarchos).
De som behöfva läkarehjälp, uppsöka själfva läkaren, då de
hafva ondt i en tand eller ett finger. Andra som plågas af feber,
kalla läkaren hem till sig och bedja om hans bistånd. Andra åter,
som lida af melankoli, äro utsatta för någon själssjukdom eller hafva
råkat i vansinne, tillåta alls icke läkaren komma till dem, utan köra
bort honom eller fly undan, då de i sin häftiga sjukdom själfva icke
märka, att de äro sjuka.
Så är också förhållandet bland felande människor, att de äro
obotliga, som vid tadel och tillrättavisning visa sig onda och vreda
samt vredgas på den andre; de som äro mottagliga för tadel äro
redan bättre. Den åter, som efter en begången förseelse själf utsätter
sig för tadel, tillstår sitt fel och upptäcker sin brottslighet samt
finner intet behag i att dölja densamma, utan öppet bekänner sitt
fel och önskar att varda tillrättavisad, han visar icke ringa framsteg.
Diogenes sade en gång: "Den som har behof af räddning, måste
antingen uppsöka en höflig fiende eller en rättskaffens vän på det han
antingen genom tadel eller öm behandling må undgå lasten." Så
länge någon föredrager smuts och fläckar på sina kläder eller
sön-driga skor och vill lysa därmed inför andra eller tror sig göra något
utomordentligt, då han för att visa sig ödmjuk gör sin lilla, krokiga
gestalt löjlig, under det han likt sår döljer och betäcker själens inre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
