- Project Runeberg -  Från kunskapens träd /
333

(1897) [MARC] Author: Edvard Evers
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den filosofiska och teologiska moralen - II. Filosofisk moralåskådning - C) Den nyare filosofien - 1. Öfver de mänskliga lidelserna - 2. Lust och lidande såsom de enda värdemätarne för bedömandet af mänskliga handlingar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

333
Jag återvänder därför till dem, som hellre vilja förbanna och
bele än erkänna människornas affekter och handlingar. Desse skola
’sannolikt finna det egendomligt, att jag vill försöka behandla
människornas fel och dårskaper i geometrisk form och genom säkra
bevis ådagalägga just det, som strider mot det mänskliga förnuftet.
Min utgångspunkt är följande: intet sker i naturen, som skulle
kunna tillskrifvas henne såsom ett fel Ty naturen är öfverallt och
alltid densamma, och hennes förträfflighet är detsamma som hennes
makt att handla, d. v. s. naturens lagar och regler, hvarefter allt
sker och från en gestalt öfvergår till en annan, äro öfverallt och
alltid desamma. Därför gifves det blott ett sätt att skilja naturen
från ett annat föremål, nämligen genom hennes lagar och regler.
Därför följa affekterna hat, vrede, afund o. s. v. i och för
sig betraktade, af naturens nödvändighet och öfverlägsenhet, liksom
allt annat. De hafva sina bestämda orsaker, hvarigenom man kan
lära känna dem, och de hafva bestämda egenskaper, som äro lika
värdiga att känna som egenskaperna hos en annan sak, af hvars
blotta betraktande vi njuta.
Spinoza, Etik III.
2.
Lust och lidande såsom de enda värdemätarne för bedömandet af
mänskliga handlingar. (Nyttighetsprincipen).
Det allmängoda måste vara lagstiftarens mål; den allmänna
nyttan måste utgöra grunden för lagstiftningen; att lära känna det
bästa för det samhälle, hvars intressen frågan gäller, är vetenskapens
uppgift; att finna medlen till det allmänna bästas förverkligande, däri
består lagstiftarens konst. Nyttighetsprincipen i denna allmänna
betydelse bestrides sällan, jå den anses till och med såsom ett
gemensamhetsområde för politiken och moralen. Men man får ej låta
förleda sig; denna allmänna enighet är blott skenbar. Man förbinder
med denna grundsats icke samma föreställningar, man gifver den
icke samma betydelse; man uppbygger därpå icke ett konsekvent
och enhetligt tankesystem. För att gifva denna grundsats hela den
betydelse, som den förtjänar, d. v. s. för att göra den till
grundlag-för ett allmänt tänkesätt, måste tre villkor uppfyllas.
För det första måste man förbinda med ordet "nytta77 klara och
tydliga föreställningar, som kunna blifvi desamma för alla, som
använda detta uttryck.
För det andra måste man fastställa denna princips uteslutande
giltighet och afsöndra på det strängaste hvarje annan princip. Det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 23:18:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/evers/0341.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free