Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den filosofiska och teologiska moralen - II. Filosofisk moralåskådning - C) Den nyare filosofien - 3. Nyttighetsmoralen enligt Stuart Mill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
336
skoslägtet fjärmar sig från vildens tillstånd af oberoende. Därför
blifver hvarje vilkor, som är väsentligt för en samhällsordning, allt
mer oskiljaktigt från hvarje persons uppfattning af det sakernas
tillstånd, hvartill han är född, och som är en mänsklig varelses
bestämmelse. Nu är ett samfund af människor, om man undantager
förhållandet mellan herre och slaf, tydligen omöjligt på någon annan
grundval, än att allas intressen tillgodoses. Ett samfund mellan
likar kan endast äga bestånd under det vilkor, att man i lika grad
tager hänsyn till allas intressen. Och då nu i alla civiliserade
stater hvarje person med undantag af en enväldig monark har likar,
är hvar och en tvungen att lefva på denna fot med åtminstone
någon annan; och i hvarje tidsålder göres något steg i riktning mot
ett tillstånd, då det icke längre skall vara möjligt att lefva på annan
fot med någon människa. På detta sätt varda människorna
småningom ur stånd att fatta möjligheten af ett samfundstillstånd, där
man ej toge någon hänsyn till andra människors intressen. De
måste med nödvändighet uppfatta sig själfva såsom varelser, hvilka
åtminstone afhålla sig från alla gröfre oförrätter, och hvilka, om också
blott för att skydda sig själfva, oaflåtligen protestera mot sådana.
De äro också förtrogna med tanken på samarbete med andra och att
uppställa icke ett enskildt utan ett allmänt intresse såsom målet
(åtminstone i detta lifvet) för sina handlingar. Så länge de verka
tillsammans med andra, sammanfalla deras fördelar med dessas; de
hafva åtminstone en tillfällig känsla af, att andras intressen också
äro deras. Hvarje förstärkning af de sociala banden, hvarje helsosam
utveckling af samfundslifvet gifver åt hvarje individ ett starkare
personligt intresse att i praktiken tillgodose andras väl, och leder
honom äfven att allt mer och mer identifiera sina känslor med deras
bästa, eller åtminstone med en allt större grad af praktiskt hänsyn
därtill. Han kommer nästan omedvetet att uppfatta sig själf såsom
en varelse, som naturligtvis tager hänsyn till andra. Andras väl
blir för honom en sak, hvarvid han lika naturligt och nödvändigt
fäster afseende som vid något af de fysiska vilkoren för vår tillvaro.
I hvilken grad nu en person än må hysa denna känsla, så drifves
han af de starkaste bevekelsegrunder, både af egennytta och
sympati till att ådagalägga den, och till att så mycket som i hans
förmåga står uppmuntra den hos andra; och till och med om han själf
icke ägde något af denna känsla, har han lika stort intresse som
någon annan af att andra må hysa den. Följaktligen blifva de
minsta frön till denna känsla tillvaratagna och vårdade genom en allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
