Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den filosofiska och teologiska moralen - II. Filosofisk moralåskådning - C) Den nyare filosofien - 4. Mänsklighetens epoker enligt positivismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
338
4.
Mänsklighetens epoker enligt positivismen.
Auguste Comte fordrar af alla nationer och alla århundradens
historia bekräftelse på sitt system öfver människan och världen.
Denna historia delar sig, efter honom, i tre epoker och sammanfattar
sig i tre på hvarandra följande tillstånd, det teologiska, det
metafysiska och det vetenskapliga tillståndet. Under den teologiska
epoken och det teologiska tillståndet äro människoanden och den»
sociala ordningen underkastade föregifna öfvernaturliga krafter, många
eller en enda, uppfunna af människan för att lösa de naturliga
problem, som ansätta henne, och för att bestämma de lagar, hvilka
den sociala ordningen icke kan undvara. Under den metafysiska
epoken och det metafysiska tillståndet försöka tomma abstraktioner
att ersätta de öfvernaturliga makterna under det teologiska
tillståndet och sluta endast med anarki både i sinnena och i samhällena.
Den tredje epoken skall bli den positiva vetenskapens rike, grundadt,
endast och allenast på iakttagelsen af och vördnaden för fakta,
krafter och lagar hos den yttre världen, denna människolifvets
skådebana. De två första tillstånden äro till sitt väsende irrationella och
öfvergående, de första stegen till hvad Comte kallar
mänsklighetens-stora evolution, där det vetenskapliga systemet utgör själfva den
yttersta gränsen och liksom högsta höjden af det hela.
Det är svårt att mera fullständigt missförstå och vanställa
människans och världens allmänna historia. Det, som Comte betraktar
såsom tre successiva tillstånd i människosläktets lif, är icke
någonting annat än ett permanent tillstånd hos mänskligheten, som
påverkas af alldeles skiljaktiga rörelser och i olika syftning, allt efter
de framgångar eller olyckor, förhoppningar eller farhågor, som de
olika nationerna och generationerna erfara. Lika så väl kunde man
säga, att forskningarna i den fysiska världen, äro endast öfvergående
fakta och "som hädanefter, enligt Comte’s uttryck, endast skola ha
en historisk existens." Dessa olika sträfvanden och arbeten utgöra
själfva grunden, den oförstörbara och odelbara grunden i
människonaturen. På ingen tid och i intet land hafva människorna upphört
eller skola någonsin upphöra att bedja till Gud och att försöka
begripa honom, lika litet som att studera den fysiska världen och
begagna sig af densamma till sin nytta. Olika folk och olika tider
hafva gått och skola gå mer eller mindre fram på den ena eller
andra af dessa vägar för den intellektuella verksamheten. Den
religiösa tron, den metafysiska betraktelsen och det vetenskapliga forsk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
