Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den filosofiska och teologiska moralen - II. Filosofisk moralåskådning - C) Den nyare filosofien - 10. Mot evdämonism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34:5
å viljan vore så tydlig, så omöjlig att öfverrösta, så förnimbar äfven
för den vanligaste människa; men så kan den också blott bibehålla
sig i skolornas förvirrade spekulationer, hvilka äro nog dristiga att
göra sig döfva för denna himmelska stämma för att uppehålla en
teori, som icke kostar något hufvudbry.
Om en af dina annars omtyckta umgängesvänner trodde sig*
kunna rättfärdiga sig hos dig för ett falskt vittnesmål därigenom, att
han först förebure den enligt hans utsago heliga plikten till egen
lycksalighet, därpå uppräknade de fördelar, som han på detta sätt
förvärfvat, omnämnde den klokhet, som han iakttagit för att vara säker
för hvarje upptäckt, till och med från din sida, för hvilken han yppar
hemligheten allenast för att alltid kunna förneka den, men sedan på,
fullt allvar föregåfve, att han hade utöfvat en verkligt mänsklig plikt,
så skulle du antingen skratta honom rakt i ansiktet eller med afsky
häpna öfver, om du icke genast hade någon invändning att göra,
enär han byggt sina grundsatser uteslutande på egna fördelar. Eller
antag, att någon rekommenderar eder en man till föreståndare för
edert hus, till hvilken I kunnen blindt anförtro alla edra
angelägenheter, och för att ingifva eder förtroende berömde honom som en
klok människa, som förstode sig förträffligt på sin egen fördel, och
som en rastlöst verksam man, hvilken icke läte något för honom
gynnsamt tillfälle gå sig ur händerna, och slutligen för att icke
fruktan för hans snikna egennytta skulle stå honom i vägen, prisade,
huru han förstode att lefva riktigt fint, icke sökte sitt nöje i
rikedom och yppighet, utan i utvidgande af sina kunskaper, i ett valdt
och lärorikt umgänge, jå t. o. m. i välgörenhet mot de fattiga, men
däremot icke vore nogräknad^ med afseende å medlen, som dock
erhålla sitt värde eller ovärde från ändamålen, samt betraktade
andras-penningar och ägodelar som sina egna, så snart han blott visste, att
han kunde göra det oupptäckt: — så skullen I tro antingen att den
rekommenderande skämtade med eder eller att han förlorat förståndet.
Så skarpt och tydligt äro gränserna mellan sedlighet och egoism
uppdragna, att t. o. m. det vanligaste öga icke kan misstaga sig om
hvad som hörer till det ena eller andra. Följande få anmärkningar
kunna visserligen synas öfverflödiga vid en så uppenbar sanning, men
de tjäna dock åtminstone till att något mer klargöra omdömet öfver
det mänskliga förnuftet.
Lycksalighetsprincipen kan visserligen uppställa maximer, men
aldrig sådana, som äro dugliga till lagar för viljan, äfven om man
gjorde den allmänna lycksaligheten till sitt mål. Ty då kunskapen
om denna lycksalighet hvilar på idel erfarenhetsrön, emedan hvarje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
