Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den filosofiska och teologiska moralen - III. Den teologiska moralen - C) Den kristna moralen - 7. Lyckan i Gud - 8. Om kristligt lif och goda gärningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
363
skapade tingen, Ty om du i någonting söker dig själf, skall du strax
taga af och förtorka till din inre människa.
Därför hänför allt i yttersta hand till mig, ty det är jag, som
gifvit dig allt. Betrakta hvarje enskildt ting såsom härflutet ur det
högsta goda och led för den skull allt tillbaka till mig såsom dess
ursprung.
Från mig hämtar liten och stor, fattig och rik friskt vatten
såsom ur en lefvande brunn, och de som gärna och villigt tjäna mig
skola få nåd för nåd. Men den som vill söka sin berömmelse utom
mig eller sin fröjd i något sitt eget, skall icke ernå någon varaktig
sann glädje eller få smaka hjärtats frid, utan på mångfaldigt sätt
hindras och ängslas. Du bör för den skull icke tillskrifva dig eller
någon annan människa något godt eller någon dygd, utan hänföra allt
till Gud, utan hvilken människan hafver intet. Jag har gifvit allt,
jag vill hafva allt tillbaka och med stort allvar fordrar jag tacksamhet.
Detta är en sanning, för hvilken all fåfäng ära måste gifva sig
på flykten, och där den himmelska nåden och den sanna kärleken
fått inträde, skall ingen afund eller trånghjärtenhet eller egenkärlek
finna rum. Ty den gudomliga kärleken öfvervinner allt och ökar
själens krafter. Är du i sanning vis, så skall du fröjda dig i mig
allena, hoppas på mig allena, ty ingen är god utan Gud allena, som
öfver allt bör prisas och i allt välsignas" (Luk. 18, 19).
Thomas a Kempis, Kristi efterföljelse.
S.
Orn kristligt lif och goda gärningar.
"Vårt lif liknar en resa på hafvet. Liksom skeppets besättning
har för sig en hamn, till hvilken den ställer sin kosa och dit den
måste komma för att vara i trygghet för hafvets faror, sålunda hafva
vi ock mottagit löfte orn ett evigt lif, hvari vi skola hvila lugnt och
stilla såsom i en hamn. Men liksom skeppet, hvarpå resan göres,
är svagt, och häftiga, farliga och tygellösa vindar, stormar och vågor
falla öfver och gärna vilja begrafva oss, så behöfva vi en klok och
skicklig befälhafvare och förare, som med sin kunskap och sina
anvisningar, så leder och styr, att skeppet ej kommer på grund eller
sjunker."
"Vår befälhafvare och förare är Gud allena, som icke blott vill,
utan äfven är mäktig att styra och rädda skeppet, så att, om det
ock öfverfalles och slungas hit och dit af svåra stormar orh sjöar,
det likväl obrutet och ofördärfvadt kan komma i land och hamn. Han
har lofvat att hjälpa oss, om vi blott flitigt och allvarligt bedja och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
