Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den filosofiska och teologiska moralen - III. Den teologiska moralen - C) Den kristna moralen - 14. Eremitväsen och askes - a. Den indiske skogseremiten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
372
Under den varma årstiden må han sätta sig så, att fem eldar verka
på honom: fyra, som flamma omkring honom, samt solen ofvanifrån;
under regntiden, då molnen utgjuta strömmar af vatten, måste han
stå där med obetäckt hufvud och till och med utan mantel; då
kölden inträdt, måste han bära våta kläder, och så måste han efter
hand öka sina andaktsöfningar.
Då han badar morgon, middag och kväll, må han bringa
ma-nerna och gudarne skänker samt, genom att uthärda allt hårdare
botöfningar, utmärgla sin kropp.
Då han nu i sin ande bevarat sin heliga eld, såsom lagen
föreskrifver, må han lefva utan yttre eld, utan bostad, utan att tala,
utan annan föda än rötter och frukter.
Han må aldrig tänka på ett nöje, han måste lefva kyskt och
sofva på bara marken i närheten af fromma eremiter, samt bo utan
ringaste själfkärlek vid trädens rötter.
Det må vara honom tillåtet att för sitt lifsuppehälle mottaga
allmosor af andäktiga Brahmaner eller andra husfäder bland de
pånytt-födda klasserna.
En eremit får äfven föra från staden lefnadsmedel, som han
bekommit i en bladkorg, i blotta handen eller i ett krus; och han njute
däraf åtta munsbitar.
Dessa och andra föreskrifter måste en Brahman, som begifver
sig till skogarne, noga iakttaga, och på det han må förena sin själ
med den gudomliga anden, måste han lära sig de olika heliga
texterna till Upanishaden, hvilka blifvit studerade med vördnad af de
vise och Brahmanerna till förökande af deras höga kunskap och
andakt och till rening af deras kroppar.
Eller också må han gå med fast beslut i rak riktning mot den
oöfvervinnerliga nordöstliga punkten och nära sig af vatten och luft,
till dess hans dödliga omhölje öfvergår till upplösning.
Då en Brahman förstört sin kropp på ett af de omnämnda sätt
som. de vise gjort, och blifvit likgiltig för sorg och fruktan,
förhärligas han i Brahmanvärlden.
Sedan han sålunda tillbragt den tredje afdelningen af sitt lif i
skogarne, skall han under den fjärde vandra omkring som en
tiggande botgörare, luttrad från alla begär.
Den som fortskridit från grad till grad, framburit sina offer och
öfvervunnit sina sinnliga begär och nu, trött af gåfvor och allmosor,
blir en vandrande botgörare, vinner efter sin död den högsta
lycksalighet. Manus lagar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
