Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den filosofiska och teologiska moralen - III. Den teologiska moralen - C) Den kristna moralen - 14. Eremitväsen och askes - c. Omdöme om den asketiska riktningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
374
och en Sokrates och en Katos lif. Omkring tvänne århundraden
ansågs det förskräckliga späkandet af kroppen såsom ett bevis af den
högsta fullkomlighet. Den helige Hieronymus berättar med
glädjerysning och beundran, att han sett en munk, som sedan trettio år
lefvat af litet kornbröd och smutsigt vatten, en annan, som bodde i
en håla och aldrig förtärde mer än fem fikon dagligen, en tredje,
som afklippte håret endast på påskdagsmorgonen, aldrig rengjorde
sina kläder, aldrig ombytte sin munkkåpa, till dess den föll i trasor,
hungrade, till dess hans ögon blefvo dunkla och hans skinn "såsom
pirnpsten" och hvars förtjänster, såsom de visade sig under dessa
späkningar, till och med en Homerus hade varit ur stånd att berätta.
Den helige Macarius från Alexandria skall hafva sofvit sex månader
i ett träsk och utsatt sin nakna kropp för giftiga flugors sting.
Han bar åttio skålpund järn på sin kropp. Hans lärjunge Eusebius
gick ännu längre; han lade ett järnband om sin kropp, ett tungtjärn
orn halsen och förenade båda ringarne med en kedja, så trång, att
han ständigt måste blicka mot jorden och lefde tre år i en uttorkad
brunn. Sabinus åt blott sädeskorn, som en månad hade ruttnadt i
vatten. Besarion tillbragte fyrtio dagar och nätter midt i törnbuskar
och lade sig aldrig då han måste skatta åt sömnen, hvilket ej heller
Pachonius gjorde under femton år. Många helige, såsom Marcian,
inskränkte sig dagligen till en så liten måltid, att de alltjämt ledo
af hunger. Om en af dessa berättas, att hans dagliga föda bestod af
tolf lod bröd och några ärter, att man aldrig såg honom ligga på en
matta eller i en bädd eller sofva ens med lindrigt utsträckta leder,
men att han understundom tillslöt ögonen af öfverväldigande
trötthet, och att maten föll ur hans mun. Andra heliga åto blott hvar
annan dag, medan många — om vi kunna tro munkarnes
berättelser — hela veckor afhöllo sig från mat. Macarius från Alexandria
skall under en hel vecka hvarken hafva nedlagt sig eller ätit något,
utom några råa örter på söndagen. Om en annan berömd helig,
Johannes, försäkras, att han stod tre hela år bedjande stödd på en klippa,
att han under hela denna tid hvarken satte sig eller lade sig, och att
hans enda föda var aftonmåltiden, som på söndagarne räcktes honom.
Några eremiter i hålor, som öfvergifvits af vilda djur, andra i
uttorkade brunnar, under det många funno en dem tilltalande hviloplats midt
emellan grafvarne. Några kastade bort med förakt hvarje
öfverflödig beklädnad och vandrade omkring såsom de vilda djuren med nakna
kroppar, betäckta blott med sitt långa hår. I Mesopotamien och i
en del af Syrien fanns en sekt, som man kallade "de betande", som
icke hade någon hemvist, hvarken åto bröd eller grönsaker, utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
