Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Världen och människan - I. Människans natur och mål - 1. Platons uppfattning af den mänskliga organismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Världen och människan.
I. Människans natur och mål.
i.
Platons uppfattning af den mänskliga organismen.
Vidare var hvarje människas kropp rundformad, bröst och rygg
bildade en fullkomligt rund omkrets. Hvar och en hade fyra händer
och lika många ben som händer samt två ansikten, alldeles lika
hvarandra, på en fullkomligt rund hals. Ofvan på de båda midt emot
hvarandra liggande ansiktena var en hjässa. Vidare hade hvarje
människa fyra öron o. s. v. Hon gick äfven upprätt då såsom nu hvart
hon behagade; men då hon önskade komma särdeles fort, stödde hon
sig på sina då varande åtta extremiteter och for fram hastigt som
ett hjul, likasom de som "slå hjul" föra benen rundt omkring i en
cirkel. — - I kraft och styrka voro de väldiga och de hyste stora
och stolta tänkesätt samt vågade till och med att antasta gudarne.
— Därför rådslogo Zevs och de öfriga gudarne, hvad man borde göra
ined dem, och voro i villrådighet. — Efter mycket funderande fick
slutligen Zevs en idé och sade så här: "Jag tror mig hafva funnit
en utväg, hvarigenom människor både kunna finnas till och upphöra
med sin oregerlighet, nämligen genom att de blifva svagare. Nu
skall jag därför, sade han, klyfva hvar och en i två delar. — Om
jag därefter märker, att de äro ostyriga och ej vilja lefva lugnt och
stilla, skall jag ännu en gång klyfva dem midt itu, så att de sedan
skola gå genom att hoppa på ett ben. — — När således kroppen
blifvit klufven itu, längtade hvarje halfva efter sin motsvarande halfva
och uppsökte den. — Från en så långt aflägsen tid är således den
inbördes kärleken inplantad i människorna, förenar dem till deras
gamla natur, söker att göra ett af två och läka och böta den
mänskliga naturen.
Platon, Gästabudet 190. Öfv. af Dalsjö.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
