- Project Runeberg -  Från kunskapens träd /
380

(1897) [MARC] Author: Edvard Evers
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Världen och människan - I. Människans natur och mål - 4 - 5 - 6. Om människans kropp

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

380
4.
Den drabbar ej Guds dorn och bann
som trenne ting betänka kan:
hvad han var och hvad han är,
samt hvad sist han varda lär.
Lyss! till gamla och till unga
grafvens stoftfolk sakta sjunga:
hvad I voren, äro vi,
hvad vi äro, blifven I.
Vridandes Bescheidenheit. Öfv. af IH. Evers.
5.
Akabia, Mahalalels son; sade: Haf tre ting för ögonen och du
råkar icke i syndens våld: eftersinna hvadan du kommit, hvarthän du
går och för hvem du en gång skall aflägga räkenskap. Hvadan är
du? Af usel mull. Hvarthän går du? Till ett rum af stoft och
matkar och lera. Och för hvem skall du göra räkenskap? För
konungarnes konung, den helige, välsignad i evighet.
Den babyloniske Talmud. III.
Orn människans kropp.
Gif äfven akt på kroppens byggnad och beundra huru den
visaste byggmästare inrättat honom till en passande boning åt den
förnuftiga själen. Af alla lefvande varelser är människan den enda, åt
hvilken han förlänat en upprätt gestalt, på det du redan af din
gestalt må kunna sluta till att ditt lif härstammar från himmelen. Ty
alla fyrfotade djur se ned på marken och gå lutade öfver sin buk;
människans blick däremot är riktad mot himmelen, på det hon icke
må hängifva sig åt bukens och köttets lustar utan rikta hela sin
sträfvan på vägen uppåt. Vidare har han anvisat hufvudet den
öfversta platsen och utrustat det med de förträffligaste sinnen, i det
syn, hörsel, lukt, smak där hafva sitt säte bredvid hvarandra och
oaktadt det trånga utrymmet icke hindra hvarandra. Ögonen hafva
intagit den högsta platsen, på det ingen af kroppens lemmar må stå
dem i vägen, och de må kunna under ögonbrynens utsprång fritt
blicka sig omkring. Att örat icke är öppet, utan genom en täckt
gång upptager ljuden ur luften, är också en anordning af högsta
vishet, i det stämman obehindradt kan ljuda inåt utan att kunna på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 23:18:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/evers/0388.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free