Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Världen och människan - III. Humanitet och kultur - 2. Humanitetens uppvaknande - 3. Luthers omdöme om vetenskap och konst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
396
deras skugglike till en ändelig närvaro. Historien uppfattades mer
och mer såsom människans historia; och med sinnet för det
historiska och genom tidshändelsernas tvång och de mäktiga
omstörtningar, under hvilka en ny politisk Prometheus slutligen blef fängslad
vid St. Helenas klippa, vaknade äfven kärleken till det nationela, det
fosterländska. Det sannas idé återupplifvades genom filosofien. Det
mänskliga själf med vetande t blef utgångspunkten och pröfvostenen för
kunskapen om sanningen i motsats till den blotta auktoritetstron.
Man fördjupade sig i jagets och själfmedvetandets natur och väsen;
man undersökte tänkandets och tillvarons lagar; man försökte sig på
en lösning af tillvarons stora gåta, och gåtans lösning blef förkunnad
med hänryckning. Nu kan det visserligen med rätta sägas, att
mycket af detta har vunnits på den prometheiska vägen, och att
frälsningen icke finnes i något af allt detta. Men därför att frälsningen
själf icke finnes i detta, däraf följer ingalunda, att det icke i allt detta
finnes anknytningspunkter för frälsningen. Man kan säga, att hela
detta mänsklighetens rike saknar det högsta, emedan det saknar Gud.
Men emedan ett släkte saknar det högsta goda, däraf följer icke, att
det icke kan äga ett relativt godt. Det kan sägas, att hela detta
nyare kulturmedvetande bär i sig en oupplöst motsägelse, och att det
hela likväl endast är fåfänglighet; och detta visar sig ytterligare däraf/
att det som begynte så glänsande, slutade med nutidens materialism
och prosaiska civilisationsbemödanden, under det att det sedliga
tillståndet på många sätt undergräfves.
Martensen, Etik I.
3.
Luthers omdöme om vetenskap och konst.
a.
Om skolastiken m. m.
"I vår ungdom stod det illa till med studierna. Teologien och
all vetenskap voro föraktade, och begåfvade hufvud plågades med
skolastiken. Man höll Aristoteles i sådan ära, att den, som
förkastade eller motsade honom, blef i Köln fördömd såsom den störste
kättare, ehuru man alldeles icke förstod Aristoteles. Skolastikerne
ha därför gjort honom än svårare att förstå. Så t. ex. var det en
munk, som i en passionspredikan använde två timmar med att
besvara den frågan, om kvantiteten är realiter skild från väsendet. Han
anförde ock detta exempel: Mitt hufvud kan väl komma genom denna
öppning, men hufvudets storlek förmår det ej. Han skilde, som en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
