Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Världen och människan - III. Humanitet och kultur - 11. Humanitetens mål - 12. Mänsklighetens bestämmelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
404
är det framåtgående växelförhållandet emellan Guds rike och den till
frihet, till kultur och civilisation emanciperade mänskligheten. Och
historiens alltomfattande ändamål, som skall föresväfva vårt
sträfvande, är enheten af mänsklighetens rike och Guds rike, en enhet,
som innefattar fulländningen af förlossningsverket och
emancipationsverket, i det att vi vid emancipationen här endast tänka på den sanna,
genom kristendomen själf sanktionerade emancipationen ifrån
naturmakterna och oberättigade världsmakter.
Martensen^ Etik, Allmänna delen.
12.
Mänsklighetens bestämmelse.
När jag tänker på denna gudomliga plan, som fortgår igenom
historiens oreda, kommer ofta en scen ur Gamla testamentet i mina
tankar. När Salomo byggde Guds tempel på Zions kulle, säger oss
skriften att alla materialier, som fordrades för denna ofantliga
byggnad, måste beredas långt ifrån Jerusalem, ty man ville ej att bullret
af verktygen skulle genljuda i den heliga staden. Sålunda spridda
under en lång tid, i Judeens dalar, eller på Libanons
bärgssluttnin-gar, fällde arbetarne cedrarna, eller tillhöggo de stenarna j^ingen kände
den store byggmästarens plan, men hvar och en hade fått befallning
att fullborda sitt förelagda arbete, och slutligen kom den dagen, då
templet reste sig i sin majestätiska skönhet. Jag har ofta tänkt,
mina bröder, att det låg däri en träffande bild af mänsklighetens
bestämmelse. Gud, som är den högste byggmästaren, reser under
seklernas lopp en ofantlig byggnad, hvars plan är oss förborgad, men
hvilken skall blifva en helgedom, där vi skola tillbedja honom. Det
är långt ifrån himmelen, långt ifrån det heliga Zion, långt ifrån ärans
och fridens bostad, det är härnere, på denna landsflyktens jord, som
materialerna beredas, ty ljudet af lidande och arbete får ej intränga
i himlarna. Hvar och en af oss bör således fullborda det verk, som
blifvit honom anförtrodt, i det han afstår från att förstå, hvilket rum
det en gång skall intaga i den stora sammansättningen. Huru skulle
också vi, en flyktande dags arbetare, kunna genomskåda den evige
Gudens afsikter? Det är oss nog att veta, att vårt verk, hur ringa
det än rnå vara, är kändt af den allt omfattande mästaren, att han
velat det och att han skall antaga det. Det är oss nog att tro, att
en dag skall komma, då alla materialer, som tyckas oss skingrade i
en olycksalig förvirring, skola blifva förenade i en ordning, som skall
tjusa vår själ. Då skola ej längre de mänskliga lidandena, försakel.
serna och skilsmässorna förefalla oss onödiga; då skola ur glömskans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
