Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den fria viljan. Determinism - III. Den gudomliga Försynen och den fria viljan - 3. Kristlig frihet - 4 - 5. De stridande viljeakterna i människan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
424
rar man sin vilja helt åt Gud, så får man ändelig frihet, man lefver
inför Gud ingenue (frimodigt). Det är ingen farlig licentia
(själfsvål-dighet), för hvilken man behöfver vara rädd; där heter det: "Ät ditt
bröd med godt mod; din gärning täckes Gud väl." Men intet, som
man sticker i sin mun, skall vara en så kärt, att man icke gärna
afstår ifrån det, om detta skulle vara Guds vilja.
J. A. Bengel.
4.
Vi hafva i verkligheten samma beständiga och nödvändiga
medvetande af frihet som vi äga medvetandet af tanke, val och vilja
och hela vår tillvaro, och hvad, man än må säga till motbevis, så
kan man dock omöjligt på allvar antaga att människan icke besitter
någon själfständig drifvande kraft och icke är orsaken till sitt eget
viljande eller att icke hennes egna tankar och handlingar måste
tillskrifvas henne själf.
Price, Heview of the Principles of Morals.
5.
De stridande viljeakterna i människan.
Slutligen, under den feberaktiga oro, som min obeslutsamhet
mig förorsakade, gjorde jag kroppsligen mycket sådant, som man
understundom vill9 men icke lian göra, om antingen man därtill icke
har erforderliga lemmar, eller har dem af bojor fängslade, eller af
matthet förlamade, eller ock på något annat sätt hindrade. Orn jag
nu ryckte hår ifrån mitt hufvud, eller jag slog mig med handen för
pannan, eller jag med slutna händer omfattade mitt knä, så —
emedan jag ville — så gjorde jag det. Men om rörligheten i lemmarne
icke hade varit mig underdånig, så skulle jag väl kunnat vilja
detsamma, men ändock icke kunnat göra det. Mycket gjorde jag
således, där det att vilja var ett, och det att kunna var ett annat. Men
däremot gjorde jag icke, hvad jag hade en ojämförligt större lust att
göra, än att icke göra, ehuru jag dock här skulle hafva kunnat med
detsamma, som jag velat, emedan det nu endast berodde på att
verkligen vilja, \ detsamma, som jag ville. Ty här var det att Imnna
detsamma, som det att vilja, och det att vilja detsamma, som att
göra, och likväl skedde det icke. Så lydde nu kroppen lättare
själens vilja vid dess aldra minsta yttring, så att dess lemmar rörde
sig efter denna vilja med ögonblicklig lydnad, än själen lydde sig själf
till att fullborda sin egen höga vilja uti sådant, som dock viljan
ensam förmår att åstadkomma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
