Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den fria viljan. Determinism - IV. Determinism - 11. Kritik öfver den moraliska frihetens begrepp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
435
en sida, som också förklarar nödvändigheten af dess mycket senare
uppträdande. Den fysiska friheten hänför sig, såsom sagdt, till blott
materiella hinder, vid hvilkas frånvaro hon genast är tillstädes. Men
nu har man märkt i många fall, att en människa, utan att hämmas
genom materiella hinder, genom blotta motiv, såsom hotelser, löften,
faror o. dyl. blifvit hindrad från att handla såsom hon säkerligen
skulle hafva gjort om hon ostördt fått råda. Man har uppkastat
därför den frågan, om en sådan människa ännu varit fri eller om
verkligen ett starkt motmotiv skulle kunna likaväl som ett fysiskt
hinder hämma och omöjliggöra en handling, som vore hennes
egentliga vilja. Svaret härpå kunde icke blifva svårt för det sunda
förståndet, nämligen att aldrig ett motiv kan verka såsom ett fysiskt
hinder, i det detta senare lätt öfverstiger de mänskliga
kroppskrafterna öfverhufvud, ett motiv däremot aldrig i sig själf kan vara
oemotståndligt, aldrig hafva en obetingad makt, utan alltid
möjligtvis genom ett starkare motiv besegras, om blott ett sådant är
förhanden och den i det individuella fallet förekommande människan
genom detsamma är bestämbar; liksom vi äfven ofta se, att till
och med det i allmänhet starkaste af alla motiv, lifvets uppehållande,
undertryckes af andra motiv, t. ex. vid själfmord och vid lifvets
uppoffring för andra, för åsikter och mångahanda intressen; och omvändt,
att alla grader af de hårdaste marter på pinobänken understundom
blifvit öfvervunna af blotta tanken, att eljest lifvet ginge förloradt.
Men om äfven häraf framginge, att motiven icke föra med sig något
rent objektivt och absolut tvång, så kunde de dock äga ett subjektivt
och relativt tvång häraf, för den person det gäller, hvilket till
resultatet vore detsamma. Därför förblef frågan: Är viljan själf fri?
Här hade nu alltså frihetens begrepp, som man hittills blott tänkt
med afseende å förmågan att kunna, blifvit satt i förhållandet till
viljandet, och det problem upprest sig, orn själfva viljandet vore fritt.
Men att ingå denna förbindelse med viljandet, visar vid närmare
betraktelse det ursprungliga, rent empiriska och därför populära
begreppet om friheten sig icke förmå. Ty efter detta begrepp betyder "fri"
— "enligt den egna viljan": Frågar man orn viljan själf är fri, så
frågar man om viljan är i enlighet med sig själf, hvilket visserligen
förstås af sig själf, men hvarmed också intet säges. Enligt det
empiriska begreppet om friheten heter det: Jag är fri, då jag kan göra
hvad jag vill, och genom detta "hvad jag vill" är redan friheten
afgjord. Men nu, då vi fråga efter själfva viljandets frihet, skulle
således denna fråga framställa sig sålunda: Kan du äfven vilja hvad
du vill? — hvilket framkommer som om viljandet berodde på ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
