Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den fria viljan. Determinism - IV. Determinism - 13. Människans karakter är en följd af hennes fria handling i en förtidlig existens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
440
visserligen icke förekomma, då den föregår detsamma, så att säga
dess väsen, och utgör dess första orsak; den är därför dock ingen
handling, orn hvilken för människan öfverallt intet medvetande
stannat kvar, ty den, som kan för att urskulda en orätt handling, säga:
"Sådan är jag nu en gång", är väl medveten orn, att han genom sin
skuld är sådan, hum mycket han än har rätt, att det varit honom
omöjligt att handla annorlunda. Huru ofta sker det icke, att en
människa ända från barndomen, under en tidpunkt, då vi knappast
kunna tilltro henne, empiriskt sedt, någon frihet och öfverläggning,
visar en böjelse för det onda, om hvilken man kan förutse, att hon
icke skall böja sig för någon tukt och undervisning, och som i det
följande verkligen bringar de onda frukter till mognad, som vj
förut sågo i deras frö, och att likväl ingen betviflar hennes
till-räknelighet och är så öfvertygad om denna människas skuld, som
han blott kunde vara, om hvarje enskild handling hade stått i
hennes makt. Detta allmänna omdöme orn en till sitt ursprung helt
medvetslös och till och med oemotståndlig benägenhet till det onda
såsom en akt af friheten hänvisar på en handling och således ett lif
före detta lif, dock med den inskränkning att man icke får tänka på
ett till tiden föregående lif, då intelligensen öfverhufvud är utom
tiden. Emedan i skapelsen råder den högsta samklang och intet är
så åtskildt och efter hvart annat, såsom vi måste framställa det, utan
i ett föregående medverkar redan det efterföljande, och allt sker på
en gång i ett trollslag, så har människan, som här synes fast och
bestämd, under den första skapelsen antagit en bestämd gestalt, och
födes sådan, hon af evighet är, i det genom den nämnda handlingen
till och med arten och beskaffenheten af hennes förkroppsligande
bestämmes. Från gammalt har den antagna tillfälligheten af de
mänskliga handlingarna i förhållande till den i det gudomliga förståndet
förut uppgjorda enheten inom verldalltet varit den största stötestenen
inorn frihetsläran. Däraf blef en följd antagandet af
preedestinatio-nen, då hvarken Guds förutseende eller den egentliga försynen kunde
uppgifvas. Upphofsrnännen till denna lära funno, att människans
handlingar från evighet måste vara bestämda, men de sökte denna
bestämning icke i den eviga, med skapelsen samtidiga handling, som
utgör människans själfva väsen, utan i ett absolut, d. v. s.
fullkomligt förutsättningslöst beslut hos Gud, hvarigenom den ene blifvit
förutbestämd till fördömelse, den andre till salighet, hvarigenom de
således uppryckte roten till friheten. Äfven vi antaga en
predestina-tion, men i helt annan betydelse, nämligen denna: Såsom människan
här handlar, så har hon handlat från evighet och redan i skapelsens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
